Partiledarna är ännu inte alltför slitna, tempot är ännu inte sinnessjukt högt och det dröjer ännu någon vecka eller två innan det kommer någon tillförlitlig offentlig och stressande mätning av vilka partier/partiledare som vinner och förlorar stöd i valspurten. På tisdagsmorgonen var det dags för KD: s Ebba Busch att som nummer sex av åtta partiledare slå sig ner i Ekots studio.
Utfrågningen av Busch var den avgjort mest spända i jämförelse med frågestunderna med Kristersson, Andersson, Bolund, Pehrson och Åkesson. Utfrågningsmiljön är givetvis spänd i sig. Ekots reportrar är inriktade på de bräckligheter som finns hos varje parti. I år är det extra bräckligt eftersom alla av riksdagens partier aspirerar på att regera på det ena eller andra sättet. Och när man vill regera så vill det till att kunna samverka med andra partier; som inte alltid - för att uttrycka det milt -är precis som ens eget parti.
Kristdemokraterna - om än inte Ebba Busch personligen - har suttit i regering tillsammans med Moderaterna under åtta av de senaste sexton åren. Centerpartiet och Liberalerna ingick också i samma regering som KD och M. Centerpartiet har nu definitivt gått över till S-sidan medan Liberalerna har återvänt till det borgerliga lägret. Det regeringsalternativ Ebba Busch har att företräda i denna valrörelse bygger dessutom på stöd från SD.
Relationen till SD är ett spänt område för Busch. Reportrarna påminde henne om den skarpa kritik hon tidigare framfört mot en framträdande SD-politiker för hur denne uttryckt sig om judar. Hon vidhöll kritiken men förklarade att hon likväl kunde samarbeta med SD i riksdagen. Vilket inte är särskilt politiskt konstigt. Det blev dock spänt i studion när Ebba Busch suckande konstaterade att "som jag sagt i denna studio flera gånger" i ett försök att antyda att frågorna hon fick var orättvist onödiga. Samma spändhetsalstrande suckande hördes från Busch då hon fick frågor om det förtalsbrott hon erkänt i samband med en tidigare husaffär. Jag kan förstå att partiledare kan bli supertrötta på vissa frågor som ställs. Men för den som söker regeringsansvar är i stort sett alla frågor relevanta. I sakfrågorna gick det bättre för Busch. För att få till ett eventuellt regeringsprogram gjorde hon det ganska tydligt att hon tänker sig kompromisser när det gäller sådant som obligatorisk förskola och bistånd. I sjukvården har KD en klar förändringsprofil som borde sporra inte minst Socialdemokraterna att spänna sjukvårdsbågen hårdare.