Folkbladet träffar Stefan Teleman, välkänd konstnär i Norrköping, för att prata om boken.
– Det roliga med den är att Ulf, som är min äldre bror, vi har inte gjort någonting ihop – förrän nu, när jag är 86 och han 89, säger Stefan Teleman.
Både han och brodern har annars flera böcker bakom sig, men det här är den första tillsammans. Ulf Teleman som bor i Lund var i många år ordförande i Svenska språknämnden. Han står för texten i boken, medan Stefan Teleman illustrerat den med porträtt, i akvarell och tusch, av språkforskare och andra som förekommer i boken.
– Den är pedagogiskt gjord, den är möjlig att läsa för folk som inte är akademiker, säger Stefan Teleman.
Ursprungsidén till boken kommer från den äldre brodern.
– Det handlar om hur svenska språket har utvidgats efter hand, och varifrån orden har kommit. Han går tillbaka till indoeuropeisk tid, och sedan utvecklas språken framåt till dagens språk och hur det påverkas.
– För mig är några kapitel i slutet roligast. Bland annat skriver han om relationen mellan ord och bild, vad det är för bra med ord och vad det är för bra med bild. Där är vi väldigt oense, jag tycker han gör jämförelser mellan sådant man inte kan jämföra, säger Stefan Teleman.
– Han är förtjust språkvetare, han älskar språk. Han har långa resonemang om språket som abstrakta begrepp som kategoriserar vår verklighet, vilka fördelar det finns med det. Man kan prata om allting, man kan prata om det som varit, det man skulle vilja ska hända och bli förstådd, och så säger han "men det kan man inte göra med bild".
Bilden har en annan uppgift och innebär oändlig möjligheter, menar Stefan Teleman.
– Man kan ta till schablonen att en bild säger mer än tusen ord, säger han och påpekar att det skulle behövas en halv roman för att med ord beskriva en detalj av ett föremål i en bild.
Boken behandlar också hur språket kan missbrukas, genom ett språkligt obegripligt töcken.
– Med förkärlek hackar han på postmoderna konstkritiker. Och där håller jag med honom!
Boken tar också upp hur orden präglar och präglas av tidsandan, om hur nazisterna bit efter bit förändrade språket för att beskriva den verklighet de ville ha, och om hur det under nyliberalismen i Sverige blev allt vanligare med ord som privatisera och bolagisera.
"Ordaboken – åtta kapitel om svenska ord" ges ut av förlaget Ekström & Garay.