Ett tjugotal författare medverkar med egna kapitel. Under våren och försommaren kommer vi att lyfta upp några utav bidragen till diskussion här på Söndagstidningens kultursida. Tidigare har vi bland annat uppmärksammat Åsa Linderborgs uppsats om socialdemokratins historieuppfattning och bidraget från Henrik Berggren som vid det tillfället var kulturchef på Dagens Nyheter. Hans text har rubriken "Den framåtvända ängeln - Nationalism och modernitet i Sverige under 1900-talet."
29 maj tog vi upp ett kapitel av historikern och författaren Wilhelm Agrell som skriver under rubriken "I det innersta rummet. Reflektioner kring neutralitetspolitikens mytologi och ifrågasättandets historia."
I dag närmar vi oss kapitlet som skrivits av historieprofessorn Alf W. Johansson vars inlägg har givits den långa rubriken "Vill du se ett monument, se dig omkring! Några reflektioner kring nationell identitet och kollektivt minne i Sverige efter andra världskriget."
Johansson skriver om spänningen mellan det "kollektiva minnet som vill föreviga och inspirera till handling" och "historievetenskapen som endast vill klarlägga hur det egentligen varit." Det kollektiva minnet är i detta sammanhang "bilder av det förflutna som formar en nations eller folkgrupps självuppfattning." Dessa bilder har ofta "mytens karaktär" och vill "upphäva avståndet mellan det förflutna och nuet", skriver Johansson. Vilket gör det kollektiva minnet "ahistoriskt". Vilket väl förklarar spänningen mellan kollektiva minnen och historieprofessorer.
Alf W. Johansson citerar den unge Friedrich Nietzsches bok "Om historiens nytta och skada" från 1874. Där förutsåg Nietzsche att ""historievetenskapen skulle bli ett dödligt hot mot det kollektiva minnet." Historikernas "närsynta rotande" i fakta river sönder den "slöja av förtrollning och myt som omvärver det historiska minnet."
Johanssons text är superaktuell och går liksom rakt in i nuet i sina resonemang om neutralitetspolitikens avmytifiering, om den svenska "beröringsångesten" inför Europa efter andra världskriget och om den motsvarande rusningen ut till tredje världen där Sverige kunde fortsätta vara en "moralisk stormakt" där ingen frågade om vad Sverige gjort under kriget. Jag återkommer en annan söndag till Alf W. Johanssons intressanta omdömen om statsministern och S-ledaren Göran Perssons ledarskap, vägval och revanscher.