Ett tjugotal författare medverkar med egna kapitel. Under våren och försommaren kommer vi att lyfta upp några utav bidragen till diskussion här på Söndagstidningens kultursida. Tidigare har vi bland annat uppmärksammat Åsa Linderborgs uppsats om socialdemokratins historieuppfattning och bidraget från Henrik Berggren som vid det tillfället var kulturchef på Dagens Nyheter. Hans text har rubriken "Den framåtvända ängeln - Nationalism och modernitet i Sverige under 1900-talet."

Historieprofessor Bo Stråths kapitel med rubriken "Neutralitet som självförståelse" var uppe till diskussion den 8 maj och vi har även närmat oss Mikael av Malmborgs "Europas krig och fredens försvenskning." 

Denna söndag tar vi upp ett kapitel av historikern och författaren Wilhelm Agrell som skriver under rubriken "I det innersta rummet. Reflektioner kring neutralitetspolitikens mytologi och ifrågasättandets historia." Innehållet är sensationellt aktuellt; trots att Agrell tar avstamp i händelser på hösten 1983. Docenten och den säkerhetspolitiske forskaren Gunnar Sjöstedt gav då ut en skrift med titeln "Sverige - litet och svagt?"

Hans poäng var att Sveriges "stormaktstid" som betydande neutralt och fredsmäklande land var över och att vi höll på att förvandlas till en "småstat bland många andra." Agrell redogör för den heta debatt som följde. Statsvetaren Kjell Goldmann knöt an till den färska rapporten från ubåtskommissionen som slog fast att Sovjet gjort "omfattande och systematiska undervattenskränkningar vid de svenska kusterna." Detta "undergrävde neutraliteten" sa Goldmann och gav Sverige tre alternativ: 1. Kraftig militär upprustning. 2. Acceptera kränkningarna och söka - likt Finland - anpassning till Sovjet. 3. Söka någon form av säkerhetsgarantier hos västmakterna. Att förorda medlemskap i Nato tycks inte ha funnits ens i tankevärlden. Dåvarande försvarsminister Anders Thunborg förmanade: "Vi gagnar verkligen inte det gemensamma nordiska intresset av lugn och stabilitet genom att torgföra sådana uttalanden (--) och dunkla profetior om den svenska neutralitetspolitikens förestående sammanbrott."

Agrell skriver att osäkerheten om styrkan i de "övergripande säkerhetspolitiska dogmerna" trängde sig på i tidigt 1980-tal. Men då hade dogmernas försvarare ett "massivt ideologiskt och maktpolitiskt tolkningsföreträde." Det var då det. Nu är andra tider.