Ett tjugotal författare medverkar med egna kapitel. Under våren och försommaren kommer vi att lyfta upp några utav bidragen till diskussion här på Söndagstidningens kultursida. Författaren, historikern och den tidigare kulturredaktören på Aftonbladet skriver under rubriken "Historieromantik och utvecklingsoptimism - Om socialdemokratins historieuppfattning." 

Åsa Linderborg ger en fantastiskt förklarande skildring av hur socialdemokratin liksom har skrivit in sig själva i den svenska historiens hjältesagor. Hon visar också hur detta förhållningssätt till historien har grundlagt och skapat socialdemokratins särställning i det svenska partiväsendet. Typ ungefär så här: " Det finns partier av allehands slag. Och så finns det socialdemokratin; ett parti som inte ägnar sig åt torftigt politiskt kattrakande utan som gör vad historien har ålagt partiet att göra: Leda landet på det sätt som är bäst för Sverige."

Denna bildsättning har självklart blivit svårare i takt med att partiets väljarstöd har minskat. Åsa Linderborgs kapitel bygger på hennes doktorsavhandling som hon disputerade med 2001; samma år som "Den svenska framgångssagan?" gavs ut. I valet 2002 skulle S få 39, 8 procent av rösterna. Det var visserligen ett av de tre sämsta valresultaten för S sedan "kosackvalet 1928". Men j jämförelse med 28, 3 procent i 2018 års val så står 2002 års resultat i en framgångslyster. Men ändock är det inte utan att dagens partiledare Magdalena Andersson har viss framgång med att ställa in sig i det historiska ledet av ledare från "hedenhös och framåt" som osjälviskt gör vad som måste göras. Tidigare i veckan medverkade Andersson i programmet "30 minuter" i SVT. Utan att darra på manschetten och utan att få några egentliga motfrågor av en förbluffad programledare så slog hon fast att om medlemskap i Nato var det som krävdes för Sveriges bästa så förväntade hon sig att alla partier likt s "utan ideologiska skygglappar skulle göra det som var bäst för Sverige." Med hjälp av historien lade hon sålunda enkelt undan en stor stridsfråga i det politiska livet.

Åsa Linderborg skriver: "Genom att formulera historiemedvetandet så sammanbinder de makthavande det förflutna med nuvarande som de själva behärskar. (--) Den som är satt i en statsförvaltande position gör klokt i att framställa sin roll och placering som naturlig och given." Som sagt: Verkligen spännande läsning!