Ett tjugotal författare medverkar med egna kapitel. Under våren och försommaren kommer vi att lyfta upp några utav bidragen till diskussion här på Söndagstidningens kultursida. Förra söndagen uppmärksammade vi Åsa Linderborgs uppsats om socialdemokratins historieuppfattning. Denna söndag tar vi oss an bidraget från Henrik Berggren som vid det tillfället var kulturchef på Dagens Nyheter. Hans text har rubriken "Den framåtvända ängeln - Nationalism och modernitet i Sverige under 1900-talet."
Henrik Berggren skriver om att det i Sverige - likt i andra nationer - har funnits "konkurrerande definitioner" av vad nationen Sverige egenligen är: "Sedan det definitiva slutet på det svenska stormaktsväldet 1809 - genom förlusten av Finland har det pågått en kamp om innehållet i begreppen "Sverige" och "svenskhet."
Den första tolkningen av dessa begrepp kallar Berggren för "lillsvensk." Lillsvensk nationalism utgår från bondeklassens traditionella frihet och är "på många sätt relaterad till den romantiska liberala nationalismen från 1800-talets första hälft. (--) En av de retoriska fördelarna med "lillsvenskheten" var att den kunde hävda att demokrati var något ursprungligt svenskt." Henrik Berggren citerar bland många andra Verner von Heidenstam som i sin "Medborgarsång" talar om att "som fordom rösta fritt bland bågar och sköldar."
Det fanns också en "storsvenskhet" som stod emot de frisinnades, socialdemokraternas och radikalernas lillsvenskhet. De storsvenska var fientliga mot demokratin och önskade sig stormaktstiden tillbaka. Det var dock ett orealistiskt projekt varför man åtminstone begärde att det nuvarande "förfallet skulle genomlidas med värdighet genom att alltid hålla minnet av det förflutnas framgångar och uppoffringar levande.", skriver Henrik Berggren.
Storsvenskhetens stora dilemma var att deras idealbild av svenskarna inte delades av "ideologins tänkta subjekt, svenskarna", skriver Berggren. Lillsvenskhetens variant av socialdemokratisk nationalism gick - via folkhemsbygge och efterkrigstidens mogna välfärdsstat - segrande ur striden.
Henrik Berggrens poäng är att S ofta och felaktigt uppfattas som motståndare till nationalism. Så är inte fallet. Socialdemokraterna gillar inte storsvenskheten men orienterade sig redan från 1920-talet och framåt mot en egen "svenskhetsretorik".Så hänger det ihop. Sverige är mycket lillsvenskt.
