Daniel Badman är vd i vindkraftens branschförening Svensk Vindenergi. I Folkbladet (10 juni) hävdar Badman att jag sprider "Felaktiga, föråldrade och påhittade" uppgifter om vindkraft i min debattartikel i Folkbladet (3 juni).
Bakgrunden till mitt engagemang i frågan är att vindkraften och dess förespråkare har lyckats kidnappa epiteten hållbar, klimatsmart och miljövänlig – utan att på några som helst sakliga grunder förtjäna dem. Det finns nämligen övertygande bevisning om att inget av detta är sant.
Vad gäller just mikroplaster så visade studier med bland annat universitetet i Illinois 2015 att erosion av rotorbladen kan leda till att energiproduktionen hos ett vindkraftverk minskar med upp till 20 procent om året och att rotorblad med stora erosionsskador går sönder i förtid. Att dessa rotorblad är tillverkade i kompositmaterial är väl obestridligt. Extrapolering av data från en fallstudie vid universitetet i Strathclyde, publicerad tidigare i år (2021), visar att varje turbin släpper ifrån sig upp mot 100 kg mikroplaster per år – inte de 0,15 kg per år som Daniel Badman hävdar. Vindkraftsverken görs dessutom hela tiden större, vilket ökar slitage och erosion ytterligare. De landbaserade verk som projekteras idag har rotorblad som väger nära 30 ton med en svepyta om ca 25.000 kvadratmeter. Varje rotorblad – tillverkat av plastmaterial som inte går att återvinna, utan måste deponeras, legalt eller illegalt – är alltså var för sig betydligt större än världens största passagerarflyg.
Fram till 2050 planerar vindkraftsindustrin och EU, ivrigt påhejad av den svenska regeringen, att uppföra ungefär etthundratusen (ja, ni läste rätt) vindkraftverk på land i Sverige och i havet utmed hela Östersjön. Hur monstruöst stora de havsbaserade vindkraftverken blir går inte att säga med säkerhet, men det gällande antagandet är att de kommer bli betydligt större än de största verk vi hittills sett. Det medför att utsläppen av eroderade mikroplaster innehållande bisfenol A också blir betydligt större. Sanningen är väl att ingen vet exakt hur illa det blir, men risken är att mina estimat är i rätt storleksordning.
Att inga krav ställs på vetskap är emellertid ett förhållande som passar vindkraftsindustrin perfekt, oavsett om dess påverkan handlar om kollapsade fastighetspriser, utarmning av biologisk mångfald, hälsoförstörande infraljudeffekter, eller gigantiska utsläpp av mikroplaster med ämnen som enligt bl.a. Karolinska Institutet kan leda till störd utveckling av hjärnan, påverkan på beteende, immunsystem och reproduktionsorgan, och ökad risk för fetma och cancer.
Den mäktiga vindkraftsindustrin som Badman företräder vill se ändrade formuleringar i miljöbalken ”för att tydliggöra vindkraftens klimatnytta” och ”öka vindkraftens möjligheter att få tillstånd”. Det är samma industri som lyckats få EU att utfärda direktiv om att rysk fossilgas är fossilfri, eftersom vindkraften skulle stå sig slätt utan denna balanskraft.
I Sverige har Vattenfalls livscykelanalys som just publicerats (2 juni 2021) konstaterat att vindkraften släpper ut 4,8 gånger mer CO2 än den energikälla (kärnkraft) den syftar till att ersätta – redan innan kalkylen belastats med fossil balanskraft. Det finns således många skäl att kvantifiera den påstådda klimatnyttan för den ”fossilfria” vindkraften innan man orsakat fler oöverskådliga skador för oss själva och kommande generationer.
Den hemska historian med DDT, radon och asbest har lyckligtvis medfört att miljöbalken nu faktiskt är konstruerad så att det är upp till vindindustrin att bevisa att eroderade mikroplaster från rotorblad inte föranleder några miljöproblem. Att välvilliga företrädare påstår så, är inget bevis – de har inget ansvar. Det blir besvärligare för den verksamhetsutövare som undanhåller uppgifter eller lämnar felaktiga uppgifter i den MKB som förutsätts för en vindkraftsetablering. Att i en MKB undanhålla relevant faktaunderlag eller att lämna felaktiga uppgifter är straffbart enligt miljöbalken 29 kapitlet.
Kunskap som blottlägger att vindkraften är en resurskrävande, omni-förstörande och växande miljöbomb, innebär att vindkraftsindustrins kortsiktiga profitörer inte längre kan tjäna lika mycket pengar på allt och alla andras bekostnad. Det är väl därför branschorganisationens VD bemödar sig med att försöka kväsa min lilla insändare i en anrik men förhållandevis oansenlig lokaltidning långt borta från maktens korridorer i Stockholm.