Ett tjugotal författare medverkar med egna kapitel. Under våren och försommaren kommer vi att lyfta upp några utav bidragen till diskussion här på Söndagstidningens kultursida. Tidigare har vi bland annat uppmärksammat vi Åsa Linderborgs uppsats om socialdemokratins historieuppfattning och bidraget från Henrik Berggren som vid det tillfället var kulturchef på Dagens Nyheter. Hans text har rubriken "Den framåtvända ängeln - Nationalism och modernitet i Sverige under 1900-talet och vi har också tagit en titt på historieprofessor Bo Stråths kapitel "Neutralitet som självförståelse."
Den här söndagen ger vi plats för den skotske historikern Patrick Salmon. Han skriver övergripande och mycket intressant under rubriken "Vad hände med den svenska neutraliteten?" Patrick Salmon har stora kunskaper om de nordiska länderna. Han bistår även med en utomståendes blick på svensk neutralitet. Han refererar till några av de andra kapitlen i boken; däribland Bo Stråths och Mikael af Malmborgs som båda beskriver neutraliteten som en "myt" och som ett slags "kollektiv terapi för ett kollektivt dåligt samvete" efter andra världskriget.
Salmon skriver att "historiker gillar uppdraget att undanröja myter." Han pekar dock på att myter också är ett sätt att hålla samman samhällen: "När myter löses upp, riskerar samhället att förlora sin rörelseriktning och dess medlemmar att bli osäkra på vart de är på väg. Det tycks som om Sverige har kommit till denna punkt", konstaterar Patrick Salmon och refererar till Mikael af Malmborgs bedömning att Sverige nu 2001) är "ganska likt vilket europeiskt land som helst, förutom att det på ett tidigt stadium övergav maktpolitiken och sedan hade turen att stå vid sidan av de europeiska krig som sedan följde."
Patrick Salmon tycker att det är att gå för långt att enbart avfärda neutraliteteten som en myt. Enligt honom fanns det tankar om att neutraliteten ihop med alliansfriheten och ett starkt väpnat försvar skulle vara en strategi för att "undvika bråk"; att skaffa sig andrum genom att inte bli det första landet som angreps (av Sovjet). Han skriver: "Och om Sverige kunde hålla ut tills någon sorts hjälp anlände - var det då en dålig politik?" Självklart inte; så svarar jag. Men så är det ju det här med att "någon sorts hjälp" som ska anlända. Därmed är vi rakt inne i dagens laddade säkerhetspolitiska läge för Sverige.