Uppdraget var att samla in så mycket pengar som möjligt till "Frälsis" hjälpinsatser i jul för 28 familjer i Finspång. Insamlingen pågår under sex dagar (38 timmar) på Viberga. Frälsningsarméns socialarbetare Birgitta Lundin är den som syr ihop hela paketet av frivilliga bösshållare och allt annat som behövs för att få julgrytan att koka av resurser för fattiga familjer och barn. Målsättningen i år är att få in minst 30 000 kronor. Sedan några år tillbaka finns även möjligheten att swisha pengar till insamlingen. Vilket förstås är en bra modernisering av verksamheten. Den som vill ge sitt stöd till Frälsningsarméns sociala insatser i Finspång under julen måste inte ta sig till Viberga under någon av de 38 möjliga timmarna för att där ge sitt bidrag i form av kontanter i insamlingsbössan. Den som swishar kan swisha när den vill. Swisha till 123 263 40 87 och skriv Jul.
(Jag har antagligen fel...Men nog borde Frälsningsarmén ha en del att göra med att vi kallar det vi samlar in pengar med för "bössor"? Frälsningsarmén har ju tagit mycket från det militära. Hör finns militära grader, här finns tidningen "Stridsropet" där man i dödsannonserna kan läsa vilka armémedlemmar som "befordrats till härligheten" och här använder man bössor för att få in medel för de mest behövande.)
Frälsningsarmén firar 140-årsjubileum i Sverige i år. Den 28 december 1882, på en teater i Stockholm, hölls det första mötet. Och sen har det rullat på med mot- och medgångar. När jag stod där med min bössa på Viberga så bläddrade jag vid lämpligt lugna tillfällen i det senaste numret av "Stridsropet" som Birgitta Lundin lagt ut på ett bord. Det är bra läsning. Den militära liknelsen håller klass och är aktuell. Frälsningsarméns här sprider dock inte död, nöd och elände. Tvärtom faktiskt. Frälsningsarmén strider för att de sista ska kunna bli de första på lite sikt. På kort sikt är det alltid mat, värme, kärlek och trygghet här och nu som står i första rummet. I den korta och långa sikten bor Frälsningsarméns storhet. På kort sikt strider vi för din möjlighet att kunna överleva och fungera även om du lever i den djupaste av rännstenar. På lång sikt handlar din värdiga överlevnad om att du med kraft av hären och av Jesus finner bättre vägar och sätt att hantera dig och ditt liv och dina ansvar som människa.
Frälsningsarmén fördömer dig aldrig. Men Frälsningsarmén förväntar sig alltid mer av dig. En armé behöver dugliga soldater. Svårare än så är det inte.
Många människor i och utanför Frälsningsarmén i Finspång engagerar sig i den klassiska julverksamheten att hålla "grytan kokande" för de hungriga och frusna. I mitt ena pass löste jag av socialdemokraten Berit Martinsson som under flera mandatperioder varit fullmäktiges ordförande i Finspång. I mitt andra pass avlöstes jag av Stefan Carlsson som är kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Finspång. Det finns personer med allehanda politiska övertygelser som tar hand om Frälsningsarméns bössor i Finspång. För det är så en fungerande och framgångsrik armé fungerar; man samlar styrkorna. Jag nämner Stefan och Berit eftersom vi avlöste varandra. Vilket gladde mig eftersom det är två bra personer.
Pengainsamlingen gick bra under mina pass. Människor vill ge om de kan ge. Stora sedlar varvades med små mynt och med swishar av för mig okända sifferkombinationer. Änkans skärv i ljuv förening med den välbornes allmosa. Också den blandningen präglar Frälsningsarmén.
Under några eftermiddagstimmar med arméns bössa därute på Viberga hinner många människor att passera revy. Jag gillar precis som många andra att fantisera om de okända människor och familjer som jag ser. Är de olyckliga? Trivs de ihop eller längtar de bort? Är det där en morfar till det lilla barnet med spring i benen och smålurig blick; eller är det i själva verket barnets pappa som fick till det först långt fram i livet? Men vet inte; men man kan gissa och fantisera.
Det blir också en hel del nickar och "tjena tjena" från mer för mig kända människor som går förbi där jag står med bössan i hand. Det har blivit en del av den varan under årens lopp. Jag känner igen och jag är igenkänd. Det värmer. Jag talar med en person som kämpar mot brännvinet. Jag talar med en person som jobbar natt sedan mer än 30 år och som vacklar politiskt. Jag talar med en sorgsen kvinna som nyss mist sin man men som ler ömt mot sina barnbarn. Det är en bra armé.
