Kommunens bostadsföretag Vallonbygden skulle bygga lägenheter där föreningen hade utställnings- och föreningslokaler. Stefan Carlsson som är vice ordförande i föreningen berättade för mig att de hade trivts mycket bra nere vid Bruksparken men att det ändå var bättre förutsättningar för verksamheten här på Bergska skolan.
– Tillgängligheten är mycket bättre på Bergska skolan. För att inte tala om den utställningshall som har fått tillgång till här, sa Stefan Carlsson med lyster i ögonen. Jag förstår honom. Utställningshallen är proffsigt superfin. Med punktbelysning som den lokalansvarige i styrelsen Gunnar Johansson "trollat fram" genom sina kontakter. (Apropå Bruksgatan 5 så kollade jag på Vallonbygdens hemsida den 30/9. Då fanns det en ledig lägenhet just på Bruksgatan 5. En tvåa på 68 kvadrat för en månadshyra om 7946 kronor.)
När jag slog mig ner i styrelserummet var ledamöterna nästan färdiga med sin dagordning. Sekreteraren Kerstin Lundqvist gick igenom sina sista punkter som bland annat handlade om den konstnärliga utsmyckningen på nästa års medlemskort. Kerstin och jag har träffats tidigare. För ganska precis två år sedan hälsade jag på hemma hos henne. I det sammanhanget utnämnde jag henne till "Finspångs supersekreterare". Ett omdöme som vad det verkade nog delades av ledamöterna i konstföreningens styrelse.
– Så underbart att ha en riktig administratör i föreningen, utbrast Christina Hasselrot som har en lång bakgrund som lärare i Finspång. Senast vi råkade på varandra var faktiskt för tre år sedan på en utställning i Finspång som hon var "kommissarie" för som det heter på konstspråket. Elisabet Linna Persson från Luleå hade fångat Christina Hasselrots hjärta med sina tavlor.
– Jag blev så förtjust när jag fick syn på hennes tavlor på ett galleri i Västerås. Jag köpte en tavla som heter "Stilfull stretch" och jag tittar på den hemma varje dag och det slår aldrig fel; jag blir på gott humör av den, sa hon då till mig. Jag köpte själv en liten tavla av henne och den har blivit till en person som jag går och småsnackar med då och då. Christina berättade att Elisabet Linna Persson kommer tillbaka till Finspång som sista utställare 2022. Missa inte det!
Styrelsen i Konstföreningen är ett glatt gäng, så tycks det mig. Jag frågade om några hade lust att berätta hur det gick till när de fick upp ögonen för konst? Kerstin Gustafsson svarade att det var Christina Hasselrots insatser som bildlärare under tre år i högstadiet som väckte hennes konstintresse!
– Va, har du varit bildlärare!? ropade Kerstins syster Katrin Lindström med ett varmt skratt.
– Det var inget jag hade utbildning för men jag blev tillsagd och då gjorde jag det, sa Christina och deltog glatt i det allmänna skrattet.
Konstföreningen bildades 1947 och arrangerade sin första utställning ett år senare. Klubben har cirka 400 medlemmar vilket gör den till länets största konstförening. Pandemin har mer eller mindre stängt för både utställningar och de så populära konstresorna under ett par år. Men nu är föreningen på gång igen. Sju utställningar planeras för 2022. Planeringen är i full gång i den helt ideellt arbetande styrelsen. Ordförande sedan fyra år är Elisabet Rehn. Hennes pappa Aron Oskarsson har tidigare suttit i föreningens styrelse i mer än femtio år! Så hon har nog impregnerats med konst under livet. En kul sak är att hennes make - som aldrig tidigare har hållit i en pensel - har börjat måla under pandemin.
– Han har utvecklats mycket mer än man kunde ana och har många som följer hans arbete via Facebook. Vårt gemensamma intresse för form och bild har nu blivit ännu starkare, berättade Elisabet Rehn.
Johan Tell har ansvaret för föreningens hemsida. Han är utbildad konstnär, bland annat på Gerlesborgs konstskola i Stockholm. Möjligen kan ett dramatiskt 100-meterslopp i hans ungdom ha varit det som förde in honom på konstens bana? Agnetha Eriksson-Lind berättade stämningsfullt hur hon som barn i Linköping på sin väg till skolan passerade museet, biblioteket och teatern.
– Det var lätt att slinka in på dessa bildrika institutioner. De vuxna som var på plats tog väl hand om mig och öppnade mina ögon för bilder och konst av allahanda slag, sa hon av avrundade med en dråplig historia om ett bildköp på en auktion. Men det får vi ta en annan gång.