Ett tidsbundet kollektivt vansinne. Så karaktäriserar Hans Kindstrand vindkraften i ett debattinlägg i Folkbladet (16 maj)

Jag förstår faktiskt hans inställning. Några år i slutet av 1970-talet var jag som byggbyråkrat på Gotland med då det första svenska riktigt stora vindkraftverket planerades. En med dåtida mått mätt gigantisk pjäs. Totalhöjden var hela 120 meter. Den byggdes på Näsudden, en socken vid öns västra strand. Bygdens folk var med från början. Centerns lokala ungdomsförbund skrev till statsminister Fälldin. Näsudden skulle bli en spjutspets i en uran- och fossilfri utveckling. Vattenfall lovade att asfaltera vägen genom socknen. 

Länsstyrelsen godtog att bygglovärendet behandlades som en "utställd dispens". En gardering mot eventuella krav på att anläggningen skulle planläggas som industri. Ingen överklagade. Verket ifråga satte med tiden världsrekord i produktion. Bygdens folk fortsatte bygga vindkraftverk.

Sen kom PBL och miljöbalken. Därmed måste stora verk prövas i två av varandra oberoende processer. Det blev hur krångligt som helst. 2007 fick Miljöprocessutredningen uppdrag att förenkla. Den valde bort planläggning enligt PBL, som sköts av kommunerna, till förmån för miljöbalken som saknar planeringsfunktion och processen sker med länsstyrelsens miljöprövningsdelegation som första beslutsinstans. Kommunförbundet hade full insyn och sa inget. Men vaknade sen till liv och såg till att riksdagen tillskapade det kommunala vetot. 

Utredningens eminente sekreterare, rådmannen Peter Ardö, blev helt bestört. Vetot strider nämligen mot nästan allt i svensk rättstradition. Det behöver inte motiveras och kan inte överklagas. Detta till skillnad från den ordnade process då ärendet prövas enligt miljöbalken. Där kommer alla, inklusive kommunen och grannarna, till tals.

I och med vetot fick de kommunpolitiker som vill ta ansvar för elförsörjningen och klimatet en svår sits. Folket ute i bygden ser kanske bara nackdelar. Kommunen får inget direkt ekonomiskt utbyte av en etablering. Facit: 2021 stoppades bortåt 80 procent av ansökningarna på land av vetot. 

 Ett utredningsförslag om ändrat veto har avlämnats av utredaren Lise Nordin. Vetorätten ska behållas men preciseras. De som är emot vindkraft är emot även detta förslag. 

Ulrika Liljeberg (C) har fått regeringens uppdrag att snabbutreda hur vindkraft kan bli mer aptitlig för hushåll och kommuner. 

Jag läste direktiven och blev beklämd. Hon får inte röra skatterna! Statens girighet att behålla fastighetsskatten på vindkraften som en statlig inkomstkälla har trumfat miljön, klimatet och energiförsörjningen. 

Fram till 1970-talet tillföll fastighetsskatten för energiproduktionsanläggningar kommunerna. Det gjorde det lite lättare att acceptera vattenkraftutbyggnaden. Då den utbyggnaden var klar tog staten hand om skatten. Pengarna skulle finansiera en ändrad skatteutjämning. Nu är det nya tider. Då vindkraften byggs ut behöver den skatteintäkten tillfalla kommunerna! 

Liljeberg ska också utreda kompensation till grannarna. Ska vindkraften ha en framtid måste något sådant till. Jag kollade med Andreas Wickman på Gotland. Han har lotsat fram många vindkraftsprojekt. Han bor med utsikt över snurrorna på Näsudden. Både han och familjen trivs med vyn. (Läs den spännande fortsättningen i Folkbladet i morgon!)