Nu ska kommunernas rätt att lägga veto mot vindkraftsprojekt tas bort genom en snabbutredning. Ve och fasa tycker de som hellre har en kärnkraftreaktor som granne än såna där snurriga snurror. Och NT:s ledarsida ser utredningen som ett angrepp på kommunernas självstyre! 

Ve och fasa tyckte också Don Quixote, Miguel Cervantes antihjälte från 1605. Romanfiguren är ju känd för sitt förryckta tilltag att bekämpa väderkvarnar med häst och lans. Men han hade också ekonomiska skäl. Han tillhörde en lågadel som hade levt på privilegiet att driva vattenkvarnar. Säden måste malas. Bönderna fick inte ha egna vattenkvarnar. De måste betala vad kvarnägaren begärde.

Sen kom en teknisk och ekonomisk revolution. En gryende borgarklass byggde väderkvarnar. De konkurrerade hårt mot vattenkvarnarna. Lågadeln blev fattigadel. Don Quixote hade fullt rationella skäl att angripa väderkvarnarna.

Idag har de som är emot vindkraft också sina skäl. Men häst och lans behövs inte, det finns ju kommunalt veto. Ett konstigt påfund. 

Då vindkraften kom till Sverige saknades lagstiftning. Det första stora verket fick helt enkelt bygglov. De berörda kunde överklaga beslutet hur det än gick. Sen kom fler bestämmelser. Byggnadslagen krävde bygglov och ofta detaljplan. Samtidigt krävdes också miljöprövning enligt Miljöbalken. Det kunde bli hur virrigt som helst. Ett känt exempel: Ett verk fick bygglov i första instans, men samtidigt avslag på miljöansökan. Efter åratals överklaganden beviljades miljöansökan. Men bygglovet upphävdes. 

Detta kändes inte värdigt ett välordnat rättssamhälle. Miljöprocessutredningen tillsattes för att förenkla och förbättra. Processen skulle bli mer förutsägbar och mindre kostsam. 

2009 föreslog en enig utredning att vindkraftsparker i princip bara skulle prövas enligt Miljöbalken. Kommunerna skulle inte längre kunna stoppa storskalig vindkraftutbyggnad genom att vägra detaljplaneläggning. De skulle ha kvar ansvaret för översiktsplaneringen. Enstaka verk skulle kunna ges bygglov. Om man betänker att det finns så mycket annat som kommunerna inte bestämmer över, t ex vägar och byggande i vatten, så var det ganska logiskt.

En ansökningsprocess skulle räcka. Miljödomstolar skulle avgöra utfallet. Det kändes tämligen rättssäkert. Men då förslaget närmade sig riksdagen vaknade kommunerna till liv. Sveriges Kommuner och Regioner hade varit med i Miljöprocessutredningen. SKR borde väl antingen ha sett till att förslaget blev acceptabelt för kommunerna eller reserverat sig. 

Kommunsektorn tog tag i frågan för sent. Men kommunerna lyckades baxa in en ny paragraf i lagförslaget, om kommunalt veto. Den blev dessvärre inte tillräckligt genomtänkt.

Nu kan kommunen stoppa varje miljöbalksärende om vindkraft med ett veto. Det behöver inte motiveras och kan inte överklagas. Det strider mot det allra mesta i lagstiftningsväg.  Kommunerna var kanske nöjda då, men vindkraftbranschen såg framför sig en hel del problem. Nyckfulla veton, skiftande majoriteter, ingen förutsägbarhet. 

Med tiden har flera nackdelar visat sig. Intressenter upplever att kommuner försöker kohandla med vetot som insats, alltså avstå från veto mot att intressenterna erbjuder något annat som kommunen vill ha. Andra intressenter upplever att projekt som egentligen är helt okej (i den mån någon vindkraft kan vara okej) drabbas av veto. 

Nu påverkar vetot elbalansen i hela Sverige. Kommuner uppe i norr kanske inte gillar alla delar av alla projekt. Men de finner rätt ofta att arbetstillfällena för uppförande och drift, samhällsnyttan och klimatnyttan överväger. Därför byggs det ut allt mer vindkraft i norr, medan utbyggnaden närmare de stora förbrukarna i söder går trögare. 

Oförutsägbarheten påverkar inte bara elbalansen utan också utbyggnaden i stort. Sverige är ju ett litet land, men skulle kunna exportera grön el och hjälpa Europa ställa om. Vi missade att få fram en egen vindkraftsindustri, men levererar många och viktiga komponenter. Vindkraften är en av SKF: s storkunder. Vi har haft en lagstiftning som inte duger som förebild, men med denna ändring skulle den kunna duga. 

Det är verkligen på tiden att kommunernas vindkraftveto avvecklas. Men avvecklingen måste ske med omtanke. Kommunerna kan ju inte styra miljödomstolarnas beslut, men genomarbetade översiktsplaner för vindkraft behöver få minst samma styrverkan som idag. Och under domstolsbehandlingen behövs fullgod kommunikation så att både intressenter, närboende och kommuner känner att de blir lyssnade på.