Jag vill börja med att instämma med Hugo Anderssons analys att det tar tid att ställa om från krympande till växande. Först tar det tid innan man ser att det är ett trendbrott i befolkningsutvecklingen och inte bara ett ”hack i kurvan”, sen ska organisationen ställa om och börja jobba. Detaljplanering har en lagstadgad process som tar tid, oavsett i vilken kommun det sker, särskilt om man hamnar i utdragna överklaganden. Därefter ska man ha tur att rätt mark blir till salu annars vill det till att privata aktörer är med på noterna och ser affärsmöjligheter. Det är nog faktiskt så en hel del av frukterna av de insatser som görs nu i form av planeringsarbete inte är mogna att plocka förrän under nästamandatperiod. Men självklart måste man göra vad man kan för att lägga på ett kol. Ett sådant kol är att i budgeten för nästa år föreslår styrande koalitionen att utöka kapaciteten vad gäller bygglovshantering för att minska risken att de som vill investera inte stoppas upp på grund av resursbrist i förvaltningen.
Leif Johannesson gör en analys att välbetalda Siemensingenjörer väljer att bosätta sig utanför kommungränsen eftersom vi inte har attraktiv tomtmark att erbjuda. Så kan man tänka, men jag håller inte med om den analysen. När man pratat med de som valt att bosätta sig i Siemcity, förlåt Svärtinge, är det andra anledningar som hörs och som gör att lösningen på problemet blir mer komplex. Många säger nämligen att en av de viktigaste anledningarna bottnar i privatekonomisk sårbarhet. Att det är för stor risk att satsa och bygga i Finspång när man samtidigt jobbar på ”bruket”. Om det skulle börja gå dåligt för Siemens ser man det som en mindre risk att äga ett hus på en större ort om man skulle behöva sälja i en tid av eventuell personalreduktion.
Jag håller helt med om att vi måste se till att kunna erbjuda attraktiva boenden för att kunna förverkliga visionen om att vara 30 000 Finspångare 2035 men min analys är däremot inte att det i huvudsak bör ske genom de som jobbar på Siemens flyttar till Finspång. De är förstås hjärtligt välkomna, men ur ett samhällsperspektiv skulle det öka vår sårbarhet ytterligare. Tvärtom behöver vi inse att Finspång är en del av en större regional arbetsmarknad. En region som sannolikt kommer att bli större när vi nu genom Corona pandemin lärt oss att det för ganska många funkar att jobba på distans ett par dagar i veckan. Vi behöver ha attraktiva boendemiljöer, bra skolor, bra samhällsservice, bevara närheten och tillgången till vår fantastiska natur för att attrahera nya Finspångare, oavsett var man jobbar eller kommer från. Om vi blir fler minskar vår relativa sårbarhet eftersom många av de nya Finspångarna sannolikt jobbar någon annan stans är på Siemens.
Siemens är en viktig ekonomisk motor som vi absolut måste sköta om men för att minska sårbarheten är det vi främst behöver ett mer diversifierat näringsliv, med fler små och medelstora företag som kan växa. Vad vi som kommun behöver göra här för att vara attraktiva är till exempel att jobba på att förbättra den myndighetsservice service vi ger till våra företagare, men också att stötta och fortsätta utveckla båda våra gymnasier och samarbete med universitetet för att säkra tillgången på kompetent arbetskraft. Sist men inte minst behövs utpekad och planlagd verksamhetsmark för nyetableringar, vilket är något vi försöker göra i nya översiktsplanen.