Jag har besökt Borggårds Bruk vid några tillfällen under den nutida verkstadsindustriella epoken. För drygt fem år sedan träffade jag Göran Holmgren och Jan-Peder Daréus; två av Sveriges alla industrialister som har lagt och som lägger grunden för vårt välstånd: "En föddes i Linköping. Den andre i Umeå. De möttes i Norrköping. Nu sitter de som ägare i Borggård utanför Finspång", berättade jag i Folkbladet i januari 2018.
Alldeles nyligen, i slutet av december 2022 träffade jag en av de nya delägarna som tog över Borggårds Bruk för ett par år sedan. Jens Zetterstedt arbetar också som vd på bruket. Vi talade om hur det känns att ta över ett så gammalt och anrikt företag som i olika konstellationer verkat i bygden under mer än fyrahundra år?
– Här har så många generationer gått före. Vi har en stark vilja att föra arvet vidare - gärna lite starkare - till nästa generation. Samtidigt måste vi satsa framåt. Jag och Andreas brinner för att bredda affären.Vi investerar stort i robotar, vi kompletterar fribockningen med nya fräsar för skärande bearbetning och vi kommer snart att installera en helt ny stor press. Och inte minst vill vi skapa trivsel, bättre arbetsmiljö och större mångfald för våra medarbetare, sa Jens Zetterstedt med ett bestämt lugn i rösten.
En av de stora styrkorna med Sune Björklöfs mäktiga epos om Borggårds Bruk är att han väver in sin berättelse om alla personer som verkat på bruket med beskrivningar av den allmänna samhällsutvecklingen som ägarna och arbetarna på Borggårds Bruk har haft att hantera vid sidan av själva företagandet och det produktionstekniska hantverket i stort.
Sune Björklöf berättar i bokens andra kapitel om "Stångjärnssmidet under Rosenstrålarna 1661-1792". Den Rosenstrålska ägarlängden inleds med Anna Eriksdotter Rosenstråle (1661-1682) och avslutas med Brita Charlotta Rosenstråle som ägde bruket mellan 1778 och 1792.
Det är i början av 1600-talet som den privata företagsamheten sätter fart i Sverige. Staten upphör alltmer att driva järnbruk; de arrenderas ut eller säljs till enskilda företagare, berättar Björklöf. Westfaliska freden 1648 befäste Sveriges roll som stormakt och många företagare och hantverkare sökte sig till det råvarurika Sverige för att göra affärer.
(Läs mer nästa söndag)