En föddes i Linköping. Den andre i Umeå. De möttes i Norrköping. Nu sitter de i Borggård utanför Finspång. I kassaskåpet har de ett avtal som reglerar vad som ska ske om de blir osams. Idag har jag glädjen att berätta om Göran Holmgren och Jan-Peder Daréus; två av Sveriges alla industrialister som har lagt och som lägger grunden för vårt välstånd.
Med tanke på Finspångs kommuns relativt blygsamma omfång har en osedvanligt stor mängd av alla dessa industrialister samlats just på denna ort. Stora Siemens och Gränges i all ära. Men det finns mycket mer.
Jag skulle tro att det finns sparsamt få kommuner i vårt land där det som i Finspång bara är att svänga av riksvägen; köra några kilometer genom vackra bygder med stora fina hus för att hux flux komma fram till ett exporterande litet bruk invid en å.
Borggårds bruk har anor från 1550-talet. Dagens produktion av bearbetad metall i tråd och band går tillbaka till 1880-talet.
Jan-Peder Daréus och Göran Holmgren köpte Borggårds bruk 2015. Att det blev just de två som på ålderns vår blev industriägare tillsammans känns som en ödets fullträff.
För ungefär ett halvt sekel sedan träffades Göran och Jan-Peder på Hagagymnasiet i Norrköping. De gick i samma naturvetarklass och blev snart goda vänner på och utanför skolan. De var den första årskullen gymnasister som tog studenten utan att ta studenten.
”När jag tog realen var det fortfarande muntliga prov som fällde avgörandet på slutet. Men när vi kom fram till sista ring på Hagagymnasiet så var slutproven avskaffade. Alla fick mössan”, berättade Jan-Peder Daréus när han och jag och Göran Holmgren satte oss ner på brukskontoret för att språka en stund.
Samtalet vindlade sig fram och tillbaka och hit och dit mellan Borggård och Kina, mellan politik och produktion, mellan historia och framtid och om den fantastiska gymnasieskolan CNG i Finspång och dess betydelse för inte minst de mindre bruken och industrierna.
Jan-Peder Daréus är vd och produktionsansvarig medan Göran Holmgren är styrelseordförande och marknadsansvarig i företaget. Efter gymnasiet läste de båda till ingenjörer men på olika linjer.
”Jag kände tidigt att det var marknad, kunder och försäljning som jag hade mest fallenhet för. Och det märks. Ingen av oss två är dålig på att prata men jag är nog minst dålig”, sa Göran Holmgren och skrattade.
Jan-Peder Daréus yrkesbana kom å sin sida att tidigt inriktas mot organisation, planering och produktion. Efter ingenjörsstudierna fick han jobb i Finspång som planeringsingenjör på Stal Laval som då ägdes av Asea. (Som senare blev ABB. Som ännu senare blev Alstom. Som senare igen blev Siemens) Där blev han kvar ungefär 15 år innan han började arbeta med transformatorer på ABB i Ludvika.
”Jag blev erbjuden 4000 kronor i månadslön. Det tyckte jag var lite dåligt. Jag nämnde för direktören som skötte anställningen att många av mina kurskamrater hade fått 5000 kronor på sina första jobb. Njaaa, det skulle nog bli svårt med sådana löner sa direktören men han kunde tänka sig att gå upp till 4025 i månaden, sa han. De där 25 kronorna kan du behålla men jag tar jobbet, sa jag. Och det har jag aldrig ångrat”, sa Jan Peder Daréus.
Han uppmanar alla som är unga idag att vara lyhörda för jobberbjudande från storbolag.
”Tänk långsiktigt. Storbolagen kanske inte ger dig högsta lönen så snabbt som andra. Men det finns så mycket annat av möjligheter och utvecklingschanser i det stora företaget”, sa Jan-Peder Daréus med eftertryck.
Nästa fredag 2 februari återkommer vi till Jan-Peder och Göran i Borggård. Missa inte det!