"Skälla på domare, motståndare, kasta block och penna och drabbas av tekniska fouls på bänken? Inget den här gentlemannen jagar till sitt cv", skriver Tim Södergren
Jag erkänner utan omsvep:
Såg inte den Dolphins-vinsten komma.
Inte ens efter positiva samtal med Kevin Taylor Lundgren och Matilda Åhlberg före den första finalen.
Mest imponerade tålamodet, kylan och förmågan att följa coachens plan – trots mardrömsstarten.
Att komma tillbaka från den situationen gör bara lag med mästartakter i sig.
Nähe, jag tar inte ut ett SM-guld i förskott.
Den här finalserien kan sluta 3–0 till Dolphins – eller 3–1 i Luleås favör.
Serien känns omöjlig att tippa.
Däremot vet jag att Kevin Taylor Lundgren, som jag ibland i text kallar "KTL" fast jag aldrig hört någon annan göra det, förtjänar mer kredd än vad många gett honom.
Inklusive jag själv.
Han är alltså huvudcoach för damlaget, assisterar Mikko Riipinen i herrarna och är en fjärdedel (eller är de fem?) av landslagsledningen.
När somliga beställer vårresan söderut kan "KTL" ha elva matcher kvar att fokusera på.
Den här tiden är hans tuffaste på året, när det här skrivs kanske han och tjejerna inte ens klivit av vid resesentrum efter tågresan och bragden i Luleå.
Våren 2022 kan också bli den mest framgångsrika.
Med dubbla SM-guld.
Han skulle var värd båda.
Efter rena detektivarbetet lyckades han hitta Jaelyn Brown, via Instagram, en spelare som tröttnat på spelet efter ett par jobbiga månader i Frankrike och istället börjat arbeta med autistiska barn hemma i Kalifornien.
Kevin Taylor Lundgren övertalade henne att ge basketen en ny chans – att Norrköping i Sverige var den rätta platsen att starta om.
Hon har inte behövt ångra sig.
Till mig sa Jaelyn Brown före slutspelet att passionen är tillbaka och att hon aldrig trivts så bra i ett lag som här.
Samma med Kate Oliver, vars namn dök upp efter tips från Jesper Sundberg. Hon var hans kapten under säsongerna i engelska Leicester Riders.
Centern valde under pandemin att flytta hem till Australien – och även i hennes fall blev ett samtal från den nuvarande Dolphins-coachen kicken som fick henne att återvända till Europa för ett sista år med en dröm om att äntligen få vinna ett ligaguld.
Att skaka fram en värdig ersättare till Chanelle Molina var också en utmaning men från Ungern hämtades Taylor Murray och Dolphins fick en av mest osjälviska guardsen från USA som jag upplevt på länge.
Där har vi själva fundamentet som han var med och murade.
Taylor Murray – en av flera lyckade värvningar.
Han kom till Norrköping efter en skrällsäsong med Eos och under tiden här har han även hunnit med att ha åtminstone en hygglig del i Alva Starks succé i Östersund, assisterande under debutsäsongen i Dolphins.
Själv får, eller ger "KTL" sällan de stora rubrikerna, för intresset av att stå i centrum är inte särskilt stort.
Skälla på domare, motståndare, kasta block och penna och drabbas av tekniska fouls på bänken? Inget den här gentlemannen söker till sitt cv.
Men för oss i media finns han ständigt tillgänglig, alltid öppen och jag har aldrig hört att det gnytts ett ont ord om killen som började coacha som 12-åring och haft hobbyn som yrke i fem år.
Skrev jag att killen från Danderyd fyllde 28 förra månaden?
Dolphins ställer upp före bragden i Luleå.
Min uppfattning är att han är en skicklig analytiker med en utsökt förmåga att anpassa laget efter motstånd när det behövs och duktig på att lämna känslorna utanför.
Som i tisdags kväll.
Få hade lagt skulden på coachningen om han gjort stora förändringar taktiskt efter den katastrofala starten i den första finalen.
Istället kylde han laget med att påminna dem om att verktygen fanns i lådan, att han fortfarande var övertygad om att matchplanen var den rätta och fick med spelarna på det.
Vi vet hur det slutade.
En stor förändring ser jag gärna coach Lundgren göra – visst skulle det vara spännande att se honom utan skägget? Ska vi säga att det ryker med dubbla guld?
Då så.
PS. Jag skarvade i ingressen, för de första jag tänkte på var självklart min sambo och våra två döttrar. DS.