Folkbladet har vi en rad tillfällen berättat om Basel, Heveen, Omar, Diana och Youssef Arnous väntan på besked om uppehållstillstånd. Första artikeln publicerades i början av juli 2015, första dagen som familjen flyttade in på asylboendet Bollen vid Östgötaporten.
Läs mer: Från Damaskus till Bollen.
Sedan dess har livet varit en lång väntan. Eftersom familjen tvingades lämna fingeravtryck i Ungern under sin flykt, testades familjens ansökan först enligt Dublinförordningen, och snart kom beskedet att de skulle skickas tillbaka dit.
Läs mer:Dryg väntan på uppehållstillstånd.
Men eftersom inga asylsökande vid den tidpunkten, i början av 2016, skickades tillbaka till Ungern, blev processen framflyttad. Snart gick tiden för verkställande ut och i juli kunde familjen söka asyl på nytt i Sverige – denna gång för att pröva ärendet mot hemlandet. Men tiden för intervju på Migrationsverket dröjde.
– Mitt liv har stannat av, sade pappa Basel, när Folkbladet besökte familjen i slutet av oktober.
Han hade visserligen fått plats på den en utbildning för nyanlända entreprenörer som kommunen avsatt pengar till, Omar börjat i skolan och Diana i förskolan. Familjen hade skaffat sig en bekantskapskrets i Norrköping och var ute på olika evenemang.
Men ändå. Ovissheten, och känslan av att inte veta som händer härnäst, gnagde.
Så blev de kallade till intervju. Den nionde december för att vara exakt. Efter besöket kändes det lite bättre, nu var det mer fråga om det skulle bli ett permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd.
Så kom svaret. Sent på kvällen den 22 december, när familjen precis kommit fram till Basels bror och hans familj i Skåne.
– Jag kollade på mobilen klockan elva på kvällen och såg att de fattat beslutet. Vi blev jätteglada och firade! säger Basel.
De som sökt asyl får inte veta det exakta beslutet i mobilen, där står bara att ett beslut fattats och den annars gula rutan i bakgrunden har slagit om till grön. Under alla juldagar väntade familjen åter igen på att få veta vad beslutet blev.
"Jag har precis kommit ut från Migrationsverket! Det blev permanent. Nu får vi fira ordentligt", skrev Basel i ett meddelande den 26 december.
Nu väntar de på att hitta någonstans att bo. Var de kommer att ta vägen har de ingen aning om. Kanske blir de placerade i någon annan kommun, kanske blir de kvar i Norrköping.
– Jag hoppas vi får stanna i Norrköping! Vi har lärt känna många här, säger Heveen.