Som vi tidigare berättat har Norrköpings kommun sökt statliga pengar för att satsa på romerna, en av fem nationella minoritetsgrupper i Sverige. I december stod det klart att kommunen får ett statsbidrag på närmare 700 000 kronor, vilket går till att starta ett Romanocenter.
Romernas historia i Sverige har präglats och fortsätter att präglas av utsatthet, diskriminering och marginalisering. Statliga utredningar har visat att romer står längre ifrån arbetsmarknad och utbildning än många andra grupper. Det finns också en myndighetsrädsla hos många romer och en stor försiktighet i kontakt med offentliga aktörer.
– Det är på grund av det som romer har utsatts för i alla dessa år. Det fanns inte så mycket kunskap heller för förr i tiden gick inte romer i skolan och då blev det ofta en oro om det kom ett brev från socialen till exempel. Man hade inte kunskapen och kanske inte förstod vissa svenska ord heller. Hos vissa romer sitter det här kvar än idag, säger Magdalena Dimetri.
Genom det nya centret som håller öppet två dagar i veckan hoppas man bland annat kunna råda bot på det. Där kan romer få hjälp med att fylla i en blanketter, översätta myndighetsinformation, ta kontakt med kommunen eller söka kontaktvägar till utbildning och arbetsmarknad till exempel. För barn och unga finns det läxhjälp på modersmålet och flera olika fritidsaktiviteter.
– Vi vill att både barn, ungdomar och vuxna ska känna att de har sina rättigheter för minoriteter. Och genom läxhjälpen vill vi stötta barnen så att de kan uppnå sina mål med vad de vill bli. Det kan vara lättare att förstå på sitt eget modersmål.
Romerna talar fem olika språkvarieteter och den här satsningen vänder sig alltså främst till den romska gruppen som talar lovari eller kelderash. Magdalena Dimetri säger att många har sett fram emot att centret skulle öppna och att gemenskapen man kommer kunna få i lokalen betyder mycket.
– Att vi har något eget där, att vi kan stötta varandra och finnas till hands. Och att vi ser att våra barn växer upp i en trygg och bra miljö.
Hur kändes det när ni hade invigningen?
– Jag kände mig väldigt stolt. Jag höll ett tal och var lite nervös så jag bad en bön innan. Men det gick fantastiskt bra och jag såg hur barnen blev glada. Det kändes väldigt bra!