Det var den 30 januari som larmet till SOS kom. En treårig flicka hade enligt de första uppgifterna varit med om en fallolycka och polis och ambulans larmades till adressen i centrala Norrköping. I förhör berättar den polis som var först på plats att han möts av en man som verkar påverkad, i köket sitter en mamma med ett litet barn i knät – också hon verkar påverkad. Det är då mannen tar med polisen in i ett sovrum och drar fram ett tygpaket under sängen, som polisen förstår att det rör sig om något annat än en fallolycka. Han tar omedelbart beslut om att gripa föräldrarna. De häktas några dagar senare, misstänkta för grovt vållande till annans död. De nekar till brott.
Två veckor senare dör pappan i häktet, orsaken är fortfarande okänd, men det ska inte ha funnits några tecken på brott eller självmord. Eftersom pappan är död avskrivs han från ärendet och det är enbart Esmeraldas mamma som åtalas. I maj meddelade åklagare Anna Lander sitt åtal. Hon menade att föräldrarna orsakat den lilla flickans död genom trubbigt våld mot hennes kropp och genom att ge henne narkotikaklassade preparat och åtalade mamman för mord, synnerligen grov misshandel, brott mot griftefriden samt narkotikabrott.
Den 25 maj inleddes rättegången. Mamman, tillsammans med sin försvarare Per Oehme, lade fram en annan bild av händelseförloppet i lägenheten än åklagaren. De menade att det hela kan ha varit en olyckshändelse där flickan halkat i badkaret.
Ett stort fokus har varit på att Esmeralda i största delen av sitt liv levde i familjehem (tidigare fosterhem). På grund av de problem med drogmissbruk och kriminalitet som rådde i familjen då flickan föddes omhändertogs hon direkt på BB. Sju veckor gammal kom hon till familjehemmet där hon sedan levde fram tills hon var nästan tre år. Sommaren 2019 flyttade flickan till sina biologiska föräldrar och det var alltså där hon hittades död ett halvår senare. Att flickan skulle återföras till sin biologiska familj beslutades i en dom i kammarrätten 2018 – man ansåg att föräldrarnas situation förbättrats. Socialnämnden i Norrköping ansåg att flickan var en naturlig del i familjehemmet där hon bott under hela sitt liv och att hon därför hade sin trygghet där, men kammarrätten gick på föräldrarnas linje. Familjehemsmammans berättelse, som publicerades i ett stort reportage i DN, väckte stor uppmärksamhet. Flickan kallades i reportaget "Lilla hjärtat" och en lagändring, en "lex Lilla hjärtat" började diskuteras. I slutet av april tillsatte regeringen en utredning för att ta fram flera lagförslag för att stärka tvångsplacerade barns rättigheter.
Den 4 juni avslutades rättegången. Tingsrätten fann att det fanns övertygande bevisning om att mamman av oaktsamhet vållat sin dotters död, men inte för mord och synnerligen grov misshandel. I början på juli släpptes mamman från häktet. Hon genomgick sedan en rättspsykiatrisk utredning som visade att hon inte led av någon allvarlig psykisk störning. Frivårdens personutredning visade bland annat att mamman lider av missbruksproblematik, psykisk ohälsa och prokriminella attityder. Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan ansågs vara lämplig påföljd, men mamman motsatte sig detta.
Idag klockan 14.00 meddelar Norrköpings tingsrätt den slutgiltiga domen.