Det har gått lite drygt sju månader sedan Yevheniia Veremeienko hörde flyglarmet över Kiev. Kriget hade brutit ut. Tillsammans med sina kompisar Sofia Kolesnyk och Daria Tarasevych bestämde hon för att fly från Ukraina. Efter sex dagar var trion framme vid slutmålet, OK Denselns klubbstuga vid Mårängens camping i Skärblacka. Folkbladet träffade Yevheniia Veremeienko då och nu har vi träffat henne igen.
– Det känns som länge sedan vi kom hit. Men ändå inte, säger Yevheniia Veremeienko.
Hon och Daria Tarasevych bor kvar i klubbstugan i Skärblacka. Sofia Kolesnyk åkte tillbaka till Ukraina och Kiev för några månader sedan. Det är säkrare där nu, berättar Yevheniia Veremeienko. Yevheniia ser inte att hon skulle flytta tillbaka.
– Jag hoppas att jag kan stanna i Sverige. Jag trivs väldigt bra här. Det är ett vackert land med vacker natur. Trevliga människor. Jag hoppas kunna skapa ett nytt liv här. Och mina föräldrar har också flyttat till en tryggare plats. Bort från Charkiv. Det gör mig lite lugnare, säger hon.
För bara några veckor sedan fick Yevheniia Veremeienko ett jobb. Det är i samma företag hon jobbade i Ukraina. Det handlar om företaget Sigma Software Group som är IT-konsulter och som också finns med ett kontor i Norrköping.
– Det kan bli så att jag flyttar. Det handlar om vilket projekt jag får att jobba med. Jag är utbildad ingenjör. Det kan bli till Stockholm. Samtidigt vet jag att det är rätt dyrt där. Kanske blir jag kvar i Norrköping, säger hon.
Ett jobb betyder mycket. Men hon berättar samtidigt om problemen som en flykting kan ha i Sverige. Det blir lätt absurt, säger hon.
– Eftersom jag inte har något personnummer kan jag inte få Swish eller Bank-id. Det krånglar till det. Jag trodde att det här skulle lösa sig när jag fick jobb. Men jag har gått från Migrationsverket till Skatteverket och tillbaka utan att det löser sig. Nu får jag hantera kontanter. Det är jättekonstigt. Jag hoppas att det här löser sig, säger hon och skrattar lite uppgivet.
Yevheniia Veremeienko kan lite svenska och hon går på kurs genom ett studieförbund. Men hon säger att hon hellre skulle få en utbildning med utbildad lärare.
– Eller jag vet inte om jag skulle säga hellre. Det är jättebra att få träna nu. Men jag skulle vilja ha lite mer avancerat. Det är viktigt med språket och jag har lånat lite böcker på svenska för att jag ska lära mig mer. Sen brukar jag försöka springa ifatt folk när jag tränar. Bara för att få prata lite svenska, säger hon och skrattar.
Tänker du mycket på hur det är i Ukraina?
– Det är en ständig följeslagare. Det är bara när jag tränar och när jag jobbar som tankarna är på något annat. Jag tänker på min mamma som har fått sin lön halverad och bara har några hundra kronor varje månad att leva på. Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Jag tänker på andra jag känner. Jag undrar hur länge kriget ska pågå. Men jag är glad att min familj är tryggare nu, säger hon.
Vad säger du om att Putin har kallat in flera hundra tusen soldater till kriget och protesterna mot det?
– Jag tycker att protesterna skulle ha kommit tidigare. Nu när folk i Ryssland börjar drabbas så bryr man sig. Annars stöttade man kriget i tysthet. Sen vill jag säga att jag inte alls är emot alla ryssar. Det finns ryssar som är bra. Men jag är misstänksam, säger Yevheniia Veremeienko.