– Det var i slutet på maj och den första natten som jag tillbringade ute i reviret i år. Jag trodde faktiskt inte att jag någonsin skulle få se en varg. Så många dagar och nätter som jag har varit där innan utan att få en skymt, säger Tommy.
På kvällen hade Tommy haft ett par fina timmar i skogen på sin utkiksplats i reviret. En vildsvinssugga hade gått förbi med ett stort antal kultingar som var så små att han knappt kunde se dem i gräset. Tommy hörde ett rådjur skälla en bit bort innan han tog sig en timmes tupplur och vid 03 var det dags att göra frukost.
– Det var en superfin morgon. Det var klart och vindstilla och otroligt mycket fågelliv så som göken och sångsvanen. Det bygger verkligen upp en viss känsla. Strax efter klockan 04.30 såg jag en flock med vildsvin på sex individer. När de gått förbi fortsatte jag att äta min frukost och kastade en blick bort över vägen och fick då se hur en varg kom runt krönet och travade framåt.
Varg var det sista han hade kvar att se av Sveriges fyra stora rovdjur. Tommys stora rovdjursintresse är egentligen björn. Dem har han sett många gånger på sina resor norrut då han även lyckats se både järv och lodjur.
– Som närmst var vargen knappt 30 meter bort. Jag tog flera bilder men slutade att fotografera när den kom för nära eftersom jag inte ville störa den med ljudet.
Kunde du njuta av ögonblicket?
– Ja, oja. Det var en otroligt fin upplevelse och jag kunde verkligen vara med i stunden. Det var verkligen en stor sak för en annan.
Flera vargkännare har tittat på Tommys bilder och de flesta tror att det han såg var en fjolårsvarg. Tiken, som man tror fick valpar förra året, sköts i juli i år efter att en skyddsjakt inletts i juni.
– Det kändes konstigt med grunderna som de fattade beslutet om skyddsjakt på. Man pekade inte ut en individ utan sa att gruppen var problemet och att någon av dem därför skulle skjutas, det här under en tid då det kan finnas valpar. Länsstyrelsen lade till att en tik med valpar inte fick skjutas men det är först nu, på sensommaren, som valparna går ut eftersom de är kvar i lyan de första veckorna.
Har du förståelse för de som är oroliga för vargarnas närhet?
– Absolut. Det är klart att man ska respektera vilda djur men man märker också att även människan är ett flockdjur och har kanske lite lätt att dras med i oron hos andra. Jag har rört mig otroligt mycket i de centrala delarna av reviret och bara en gång har jag lyckats se varg. Sedan har de tagit en del djur, och det är så klart inte skojigt. Kanske hade jag velat ha skyddsjakt om jag hade haft djur, det vet man aldrig, säger Tommy.
Han menar att vargfrågan ofta beskrivs som en konfliktfylld situation medan det för honom handlar om att ha en fin upplevelse. Och det har han fått många av i Långbogenreviret. 1 600 bilder har det blivit genom åren och för Tommy är reviret så mycket mer än bara varg.
– Bara några veckor efter vargen såg jag ett lodjur på samma ställe. Det mest ovanliga jag sett i Långbogen är nog en lappuggla förra året. Jag funderar på att göra en fotobok med de bilder jag tagit. Området har förändrats otroligt mycket med avverkningar och skadedjur och det är 150 år sedan vi hade ett vargrevir i Östergötland. Vem vet vad som händer nu med vargarna när tiken är borta? Det är något unikt vi har varit med om.