Äldre personers trygghet och väl och ve stod i centrum för socialdemokraternas förstamajfirande i år. Inget fel i det så klart. Det är rätt inte bara därför att var fjärde väljare i höstens val är 65 år eller äldre. Och det är heller inte rätt bara därför att jag själv börjat samla på mig ett hyfsat antal år på nacken. Uppmärksamheten på de äldre är framförallt rätt och riktig därför att det utifrån en rad olika samhällsorsaker finns goda skäl att ägna sig åt de äldre.
Temat för socialdemokraternas förstamaj är "Tillsammans för trygghet". Som Dagens Nyheters politikreporter Karin Eriksson visade på i en tänkvärd analys (1/5) så illustrerar partiets upplägg av förstamajfirandet hur S tolkar tidsandan och på vilket sätt som partiet anser sig kunna samspela med tidsandan på bästa sätt.
Mer att läsa: En beständig ram för livet.
Karin Eriksson jämför teman från Löfvens tal som partiledare. Han har uppehållit sig vid behovet av uppfinningar, feminism, bostadsreformer, minskad arbetslöshet, solidarisk invandringspolitik, stram invandringspolitik och brottslighet. Och i år står som sagt tryggheten i fokus för Stefan Löfven och för övriga så kallade huvudtalare från S i regeringen.
Bredden i S tilltal på förstamaj är en bra illustration av vad för slags institution som socialdemokratin är: En följsam, lite långsam, reforminriktad och osentimental rörelse. Jag gillar i stora drag det jag ser.
Mer att läsa: Kristersson fick ut både ord och bild.
Ett litet misstag är att Löfven och de andra har börjat tala om "arbetarklass" i tid och otid igen. Statsministern argumenterade i Aftonbladet (1/5) för att "integration, lag och ordning är socialdemokratiska kärnfrågor, eftersom det är arbetarklassen som drabbas värst av orättvisor och brottslighet”. Klasseriet är en återvändsgränd av samma slag som tjatet om fascism och nazism var för några år sedan. Socialdemokratin är inget klassparti och inget ismparti. Den som vänder sig till klasser och ismer vänder sig bort från de breda grupperna. Skulle till exempel integration och lag och ordning vara oviktigt om det var högre tjänstemän eller fattiga tiggare som "drabbades värst? Byt spår och byt rådgivare.
Trygghet tillsammans kan kanske låta lite töntigt och okampigt. Men parollen säger precis det som många av oss vill ha. Inte minst många äldre som gradvis tappar orken att styra och ställa med allt själv som förr i tiden.