Hemmalagad kris för M

Duger inte. Har man sagt A bör man också säga B. Å ena sidan och och andra sidan är ibland ett passerat läge. I det läget är Kinberg Batra just nu.

Duger inte. Har man sagt A bör man också säga B. Å ena sidan och och andra sidan är ibland ett passerat läge. I det läget är Kinberg Batra just nu.

Foto: Pedersen, Terje

Widar2017-03-24 06:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns mycket som är ovanligt med den svenska inrikespolitiken för tillfället. Moderaternas snabba fall i opinionen står till exempel i bjärt kontrast till de stabila framgångar som präglat den moderata tillvaron under större delen av det senaste decenniet. Det saknas kort sagt inte samtalsämnen på det "Sverigemöte" som Moderaterna drar igång i Karlstad idag.

En annan av märkligheterna är att Socialdemokraterna närmast helt har upphört att attrahera allmänborgerliga väljare. SCB: s analyser av väljarflöden mellan partierna har i vart fall sedan valet 2014 tydligt illustrerat det socialdemokratiska instängdhetsdilemmat. Utan att vinna något mer än någon enstaka miljöpartist har S förlorat väljare till M, till SD och till C. Valets 31 procent har krympt ner till dagens 27 procent.

Mer att läsa: Hoppa du också Löfven.

Under den senaste dryga månadens dramatik har det blivit övertydligt hur isolerat S är från allmänborgerligheten. Kalabaliken i Moderaterna har pågått i en borgerlig bubbla. S ligger där på sina 27 procent och tycks inte på något sätt kunna dra nytta av att många missnöjda moderatväljare söker sig till nya hamnar.

Sett i ett lite längre perspektiv är detta instängda läge såväl nytt som strukturellt mycket utmanande för Socialdemokraterna. Den borgerliga strategin från Alliansens guldålder bär således fortfarande frukt: S puttas allt närmare Vänsterpartiet och blir därmed stendöda i breda och moderna medborgargruppers ögon.

Mer att läsa: Dags för nya allianser.

Moderaternas problem är kanske mer akuta men därmed inte självklart värre än socialdemokraternas. Moderaterna har börjat röra på sig och utmanat det politiskt/medialt korrekta genom att med ord uttrycka det som alla vet: 1. Alliansen är lika svag som regeringsalternativ som vad S och MP är. 2. Att låtsas som om SD inte finns duger inte längre.

Att Moderaterna nu straffas i opinionen beror sannolikt inte främst på frispråkigheten i sig. I den politiska längden är det bäst att säga som det är. Moderaternas problem består därför snarare av att partiledningen skött processen mycket taffligt sedan pressträffen den 20 januari då Anna Kinberg Batra steg ut på golvet och berättade att Moderaterna hade tänkt om. Sedan dess verkar det inte ha tänkts särskilt mycket alls. En stor del av moderaternas kris är därför hemmalagad.

Ledare