Dags för nya allianser

Alliansbyggare? Behovet av vettiga majoriteter för et antal stora sakfrågor växer i Sverige. Kan Stefan Löfven bli den enande person som får till det?

Alliansbyggare? Behovet av vettiga majoriteter för et antal stora sakfrågor växer i Sverige. Kan Stefan Löfven bli den enande person som får till det?

Foto: Henrik Montgomery/TT

Widar2017-01-30 06:15
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Professor Leif Lewin vid Uppsala universitet är något av en nestor för analys och förståelse av svensk inrikespolitik. Hans klassiska bok "Ideologi och strategi" är snart aktuell att ges ut i en sjätte och omarbetad upplaga. Som titeln antyder har Lewin sitt professorsfokus på skärningspunkten mellan program och förmågan att få majoritet för programmet. När han för ett trettiotal år sedan gav ut boken för första gången så tryckte han extra mycket på det senare ledet; politikers och partiers skicklighet/oskicklighet i att få in sina idéer i den praktiska politikens verkstad. Det politiska hantverket kort och gott. Eller som det kallas i universitetsmiljöerna: Spelteoretisk analys.

I en artikel på DN Debatt (29/1) förklarar han sitt vägval på 1980-talet med behovet av att ersätta "den marxism som länge hade lamslagit en stor del av samhällsvetenskapen" med spelteoretisk analys. Han ville öka studenternas intresse för att det för en lyckad seglats inte bara krävs "mäktiga segel" utan framförallt insikter om hur man ska "söka vind" för sitt segel. Rätt då. Men kanske fel nu. Så tolkar jag Leif Lewin när han på DN Debatt skriver att han idag "snarare skulle vilja betona nödvändigheten av ett program. Hur skickligt man än pejlar vartåt det blåser, blir det inte någon seglats av om man inte riggat sitt segel."

Mer att läsa: Kinberg Batra gnuggar på.

Som ett föredöme framhåller Lewin den borgerliga alliansens offentliga processer för att skapa ett gemensamt program då när det begav sig för 13 år sedan. I det arbetet förenades segel och vind på ett ovanigt begåvat och öppet sätt. Nu är det mer fluffigt kan man väl säga. Inget -genomförbart programbygge tycks pågå. S förefaller fastna i en rödgrön röra av proklamationer; mäktiga segel utan vind om saker och ting som tvärnobbas av människor och riksdagsmajoriteter. De borgerliga har å sin sida fastnat i Alliansen; det mäktiga segel som nu blivit en kvarnsten av rödgröna dimensioner.

Mer att läsa: Revansch för de beklagansvärda.

Kanske innebär Anna Kinberg Batras pågående - ännu lite tvehågsna - utbrytningsförsök att spelplanen ändras? Att sakfrågor som behovet av insatser mot massarbetslösheten i invandrarleden, behovet av bidragstak, behovet av högre garantipensioner, behovet av åtgärder mot de sämsta grundskolorna, sjukvårdens styrning och resurser och polisens och militärens behov av förstärkning nu kommer upp på riksdagens förhandlingsbord på riktigt.

Det är dags att sätta segel.