Svenska kyrkans biskop i Växjö heter Fredrik Modéus. På Kristi Himmelsfärdsdag (10 maj) tog Modéus till orda på Dagens Nyheters debattsida. "Religiösa frågor verkar per definition farliga att vidröra", konstaterade biskopen. Och det har han rätt i. För att bara ta ett exempel: Samma dag som biskopen publicerade sig i DN så lanserade Socialdemokraterna en kampanj med budskapet att S - till skillnad från SD och M - vill "stoppa religiösa friskolor." Att "religiös" i detta sammanhang är ett täcknamn för "islam" är ju en klen tröst för ett kristet tigerhjärta. Allt religiöst dras med i trålen när det stora regeringspartiet är ute på röstfiske i sina utpekade huvudmotståndares vatten.
Mer att läsa: Modéus har siktat in sig.
Jag är själv inte en person som utövar någon religion särskilt frekvent. Jag är likt miljoner andra som är lite klena i tron ändock medlem i Svenska kyrkan och jag uppskattar de stora världsreligionernas berättelser, liknelser och mänskliga visdom. Att biskop Fredrik Modéus drar en lans för "det andliga" i tillvaron är därför något som jag spontant uppskattar. Jag nickar ja och amen när biskopen skriver: " I ett sekulariserat, individualistiskt och fragmentiserat samhällsklimat med högt tempo sätts lätt det långsamma samtalet om livets stora frågor på undantag. Men alla människor behöver få möjlighet till dialog med de eviga frågorna: Varför finns jag? Vilken är min uppgift? Hur passar mitt liv in ett större sammanhang?" Jag älskar hans liknelse mellan stormstadigt djuprotade tallar och människor: "Den som upplever hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt och gemenskap står stadigt när livet stormar."
Mer att läsa: Helige ande i Karlslund.
När det kommer till kritan förefaller emellertid biskopens religiösa ådra att vara märkligt byråkratiserad. Fredrik Modéus högsta önskan tycks nämligen vara att staten via Folkhälsomyndigheten ska främja det existentiella/andliga i tillvaron. I tre punkter argumenterar biskopen för att det allmänna ska fokusera mer på att besvara de "eviga frågorna." Det kanske man kan tycka i en bisats. Av en kyrkans man förväntar jag mig dock en större självmedvetenhet och mer av andlig stridslystnad; en kampanj för trons kraft eller något sådant.
Så kom igen nu Svenska kyrkan. Bättre kan vi. Andlighet på myndighet ska vi passa oss mycket noga för. De eviga frågorna är inget för staten.