Präst i Finspång Margareta Ridderborger är präst i Finspång. Inom Finspångs församling har hon ett särskilt ansvar för den geografi som vi kan kalla för egentliga Finspång; gamla Risinge församling. Margareta är också chef och arbetsledare för barn- och ungdomsverksamheten i hela församlingen. Och för mycket annat som jag inte ska trötta läsekretsen med att räkna upp. Det väsentliga i min berättelse om Margareta Ridderborger är nämligen inte det strikt världsliga; även om hon hanterar det världsliga med bravur. Konfirmandverksamheten går till exempel väldigt bra. 33 procent av varje årskull ungdomar i Finspång konfirmerar sig. Margareta Ridderborger jobbar stenhårt med läger och resor tillsammans med konfirmanderna.

"Jag älskar de här 14-15 åringarna. Men vissa vuxna kan tycka att de är lite svåra och jobbiga i den åldern. Under ytan finns det dock underlag för djupa och väsentliga samtal som ger så mycket tillbaka", sa Margareta till mig och Folkbladets praktikant Enana Alrafidain. Vi hade åkt ut till Margaretas torpställe Karlslund för att tala med henne om hur det är att vara präst i Finspång.

Det blev ett härligt möte. På en härlig plats. Bara ett par kilometer bort från det stora och framgångsrika pappersbruket i Skärblacka har Margareta och hennes familj bosatt sig i en lantlig idyll; Karlslund som är namnat efter den snickare som byggde huset åt sig själv runt år 1900. Brahmahöns vankade runt i trädgården, ett gäng småpudlar höll låda inne i huset och ute i hagen spankulerade hopphästen Kenya som den yngsta dottern tävlar med, Margaretas egen "pensionär" Turón Rose och den lilla Shetlandsponnyn Athena.

"Här kan jag bara vara; här ger mig den helige Ande kraft och harmoni", sa Margareta.

Det där med den helige Ande är intressant. Det fångar mig. I treenigheten Fadern, sonen och den helige Ande så är Anden av lättbegripliga skäl den mest svårgripbare. Jag förstår precis vad Margareta Ridderborgers konfirmander menar när de säger att Gud kan de se en bild av som en gammal fader med skägg. Jesus finns det hur många bilder som helst av. Julhelgens Jesus i krubban i Betlehem är lika bekant som påskhelgens Jesus på korset i Jerusalem. Men den helige Ande; vad är det?

"Jag ser den helige Ande i dina ögon. Den heliga Ande finns i allt levande; är allt levande", är Margaretas svar.

Religionen och livet är fullt av tecken och av symbolik som fascinerar Margareta Ridderborger. Vi talade till exempel länge om vattnets och havets teckenfyllda symbolik.

"Det vatten jag döper barnen in i församlingen med är samma vatten som dinosaurierna drack och samma vatten som Noa seglade på med sin ark innan duvan med sin olivkvist visade honom vägen till fast land", sa Margareta. Hon prästvigdes 1990 av Strängnäs dåvarande biskop Jonas Jonson. Via bland annat Södertälje och Oxelösund sökte hon sig 1997 till Linköpings stift. 2002 kom hon till Finspång. Av en ingivelse tackade hon ja till att bli "teckenspråkspräst" i Finspång.

"De teckenspråkiga mässorna som vi har i församlingen är fyllda med bildmässiga tecken och teater. Alla är verkligen engagerade i den mässan och ställer frågor under min predikan (oftast en enkel levande berättelse som jag skrivit) som resulterar i en fantastisk dialog med många skratt", berättade Margareta.

Hon får ofta förfrågningar om nya jobb, tjänster och uppdrag i Svenska kyrkan. Det kan jag mycket väl förstå. Sällan har jag känt mig så tillfreds med att vara betalande medlem i Svenska kyrkan som vid mötet med Margareta Riddenborger. Och det känns som om kraften och energin i den helige Ande följer med mig och Enana på den korta bilfärden in till Norrköping.