För många är sommarlovet en befrielse från den påtvingade gemenskap som skolan innebär.
Mellan 2 och 18 år låses det uppväxande släktet in bland en grupp människor som de själva inte valt. I moderna skolor får barnen dessutom inte leka med vem de vill på rasterna, utan tilldelas umgänge enligt schematiskt upplagd pedagogik som ska göra att alla får vara med.
Inga hierarkier tillåts. Den strukturella mobbningen ska bekämpas. ”Idag leker du med Stina!”
Mer att läsa: Partiets eviga dödslängtan
Förskolans genomslag innebär den största socialisering som vårt land genomfört sedan högern förstatligade LKAB. Det är en socialisering av familjen.
Eller en industrialisering av barnuppfostran, en rationalisering av något som tidigare, i några tusen år, varit familjens och släktens angelägenhet.
Vi bör observera att de som i vanliga fall skriker sig blåa över hur stygga sossar försöker införa socialism när de exempelvis vill reglera vinsterna i välfärden, eller de som förfasas över att de avmastade kommunisterna dikterar regering i riktning mot Gulag, dessa antisocialistiska hjältar, har alla svalt socialiseringen av familjen med hull och hår.
Borgerlighetens enda bidrag i denna diskussion är att kräva att det privata näringslivet ska få chansen att jobba åt staten. Och få en släng av socialistsleven.
Alla som gått i skolan vet också att eleverna snabbt skaffar sig motstrategier för att slippa ur lärarens grepp. Hela skoltiden kan beskrivas som en kamp mellan fångar och fångvaktare. En kamp som ofta slutar i någon slags jämviktstillstånd. ”Om ni sköter er så blir ni frisläppta om några år. Och mot slutet får ni dessutom viss frigång…och slipper leka med Stina”...
Mer att läsa: Iskall logik för Pia Sundhage.
Det här är bakgrunden till att vi bör försvara sommarlovet. Röster höjs nämligen - bland annat i Aftonbladet och AiP - för att minska detta med några veckor. Det anses orättvist att några barn inte får åka på semester som andra, eller att de inte har någon sommarstuga eller ens gammal mormor ute i spenaten någonstans att besöka.
Sommarlovet är, ur detta perspektiv, ett klassförtryck. Inte en befriad zon, som många elever upplever det. Sommarlovskritikerna vill således att staten ska lägga beslag på ytterligare några veckor av det befriade området.
Lösningen är förstås att alla kommuner erbjuder alternativ till dem som inte vill ha ett riktigt sommarlov. Här har sommarlovskritikerna en poäng.
Men framförallt bör familjerna uppmuntras att ta hand om sina barn bättre. Även den socialiserade familjen bör klara denna grundläggande plikt.