Juno Blom, Sveriges i särklass mest erfarna och klartänkta politiker i frågor om hedersvåld/förtryck, skriver i den helt nya boken "Separatismen i Sverige" om att det redan på 1970-talet, då barnaga förbjöds i vårt land, flaggades för att det behövdes riktad information till föräldrar som invandrat till Sverige från regioner där våld mot barn var mer utbrett. Men inget hände.

Sedan dess har mer än en miljon människor invandrat till Sverige från utomeuropeiska länder där såväl hedersrelaterat våld mot barn och kvinnor som arrangerade kusingiften är sedvanliga institutioner i familje- och samhällslivet. När jag läser regeringens argument för att utreda ett stopp för kusingiften och när jag tar del av Juno Bloms genomgång av hedersförtryckets strukturer och normer så dyker statsvetarprofessorn Sheri Berman upp i tankarna.

Hon har ägnat mycket arbetstid och forskarnit åt ämnen som Sverige och demokrati. 2019 besökte hon Sverige. I en intervju med SvD jämförde hon Sverige nu med 1987 då hon var här första gången: "Den demografiska förändring som Sverige har genomgått de senaste åren är ganska otrolig. Att tro att den typ av förändringar skulle kunna ske utan problem är historielöst. Det är ett demografiskt experiment av historiska mått. (--) Den största och viktigaste frågan i Europa idag är hur man gör mångfalden mer kompatibel med demokratin."

Juno Blom och flera andra modiga kvinnor och män har kämpat i frontlinjen för att svenska lagar, myndigheter och attityder behöver förändras för att göra den stora hedersvåldspräglade invandringen mer kompatibel med svensk demokrati. Det fega Sverige som hellre tittar bort när invandringsrelaterade problem kommer upp på bordet; de har skjutit mot budbärarna medan problemen har växt. Nu står vi där vi står. 

Skälen att stoppa kusingiften i Sverige är lika starkt politiska och demokratiska som skälen att få stopp på de patriarkala våldsstrukturer som göder gängkriminaliteten.

Den tidigare socialministern m.m. Annika Strandhäll är ordförande för S-kvinnor. Häromdagen benämnde hon kusingiften som en "genuin skitfråga" och anklagade dem som vill utreda ett förbud för att" gå högerextremisternas ärenden." Jag utgår från att Strandhälls utfall mest är ett uttryck för en högaffektiv reaktion på sociala medier än vad det speglar socialdemokratins inställning i frågan. Annars är det illa.