Karolina Skog är ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet i riksdagen. I en intervju med radions Ekoredaktion (23/5) säger Karolina Skog att hon vill att "riksdagens arbete med budgeten ska vara samlat, ordnat och hållbart, och ligga till grund för att kunna styra Sverige på ett ansvarsfullt sätt." Det finns flera orsaker till Skogs kloka synpunkter på riksdagsarbetet. Dels har den statliga myndigheten Finanspolitiska rådet nyligen uppmanat riksdagspartierna att så fort som möjligt se till att fallhöjden i de svenska finanserna byggs upp till de nivåer som rådde före den ännu pågående Coronakrisens enorma pengarullning. En utgiftsdrivande omständighet är de utskottsinitiativ som alla partier - då de varit i opposition - använt sig av för att styckevis och delt påverka statsbudgetens inkomster och utgifter. Dessa utskottsinitiativ, i och utanför direkta budgetfrågor, har varit särskilt frekventa under det senaste dryga året. Karolina Skog säger till Ekot att hon vill "att partierna i riksdagen sätter sig ned och kommer överens om hur vi ska ta fram och besluta om budget framöver." Vällovligt naturligtvis. Men det är angeläget att påminna om att den helt grundläggande förutsättningen för att "besluta om budget framöver" är att se till att det finns en majoritet i riksdagen för den budget som beslutas. Riksdagens partier har alltsedan valet 2014 försökt att avtala bort den representativa demokratins grundsten om att majoriteten råder. Decemberöverenskommelsen som antogs av sex partier den 27 december 2014 och Januariavtalet som antogs och accepterades av fem partier den 11 januari 2019 är båda uttryck för försök att konstruera en egen politisk verklighet vid sidan av den som väljarna beslutade om vid valurnorna. Och inget fel i det nödvändigtvis. En stor del av det politiska hantverket handlar om att laga efter läge och om att hantera situationer på de bästa möjliga sätt som finns att tillgå. Men två mandatperioder räcker. Karolina Skogs vädjan om att budgeten ska vara "samlad, ordnad och hållbar" bör tas emot med respekt och uppskattning av övriga partister. Varje tanke på någon "Februariöverenskommelse" för budgetarbetet bör dock avvisas vänligt men bestämt. Den som vill styra landet framöver ska först och främst visa sig vara kapabel att förhandla fram en majoritet för sin budget. Det är dags för riksdagen att lämna låtsasbubblan och ta itu med verkligheterna i demokratin och i samhället i stort.