Finanspolitiska rådet kom nyligen ned sin utvärdering av finanspolitiken under det gångna året. Ett mycket speciellt år på alla tänkbara sätt; så också finanspolitiskt. Finanspolitik är ju läran om hur till exempel en stat använder sina inkomster och utgifter för att påverka landets ekonomi. Finanspolitiska rådet sammanfattade Coronafinanserna i några kärnfulla meningar: "Stödåtgärderna för 2020 beräknades i april 2021 till ca 160 miljarder kronor och det finansiella sparandet försvagades till -3,1 procent av BNP. Förlängda och utökade åtgärder för 2021 beräknas enligt regeringen försvaga sparandet ytterligare, till -4,5 procent av BNP, vilket är det lägsta finansiella sparandet sedan 1990-talskrisen." Statens inkomster och utgifter har på ett dramatiskt sätt påverkas den svenska statens ekonomi. Skattebetalarna har blivit rejält mycket mer skuldsatta under det utdragna Coronaåret som utvärderas i rapporten från Finanspolitiska rådet. Rådet i fråga är en statlig myndighet som genom sina utvärderingar och rapporter bland annat ska granska hur politiken bedrivs i relation till de lagar och den praxis som finns på det finanspolitiska fältet.
En kort sammanfattning av rådets bedömning är att regeringens insatser har varit nödvändiga, ändamålsenliga och till stora delar snabba och nyttiga om än inte alltid så träffsäkra som de kanske borde ha varit. Ledamöterna i Finanspolitiska rådet ser heller inte att statens ekonomi tagit någon allvarlig skada av de omfattande akutinsatserna som regeringen och riksdagen satt in. Orsaken till att staten stått pall som den har gjort är att skuldsättningen vid Coronakrisens inledning var nere på relativt sett låga nivåer. Det fanns (och finns) en fallhöjd för Sverige. Finanspolitiska rådet understryker i sin tydligaste slutsats att den mest bjudande finanspolitiska uppgiften för regeringen är att återigen bygga upp en ny fallhöjd i den svenska ekonomin. Vilket är ett mycket viktigt och politiskt laddat konstaterande. Det går nämligen tretton på dussinet av politiker och/eller politiknära aktörer och lobbyister som pläderar för att regeringen ska fortsätta sätta sprätt på pengarna även efter när och om Coronan upphör som underskottspådrivande smitta i finanspolitiken. Även om räntorna just nu är låga så betyder ju inte det att lån är gratis. Det vill till att finansminister Magdalena Andersson och hennes motsvarighet i det andra möjliga regeringsblocket är tydliga med att de inte avser att bygga regeringskoalitioner på vare sig utgiftslättsinne och/eller på inkomstnonchalans.