Moderaterna är faktiskt inga bolsjeviker

En bild från "kosackvalet" 1928. Sveriges kommunistiska parti här med Karl Kilbom. SKP halverade sina mandat i andrakammarvalet det året.

En bild från "kosackvalet" 1928. Sveriges kommunistiska parti här med Karl Kilbom. SKP halverade sina mandat i andrakammarvalet det året.

Foto: TT

Krönika2021-02-03 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den svenska riksdagspolitiken rids alltmer av en maktkamp inför valet 2022. Som (nästan alltid) vanligt under de senaste hundra åren så står huvudkonflikten mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Som vanligt under de senaste dryga tio åren så handlar allt om Sverigedemokraterna. SD har steg för steg under tre decennier vuxit till ett tjugoprocentsparti vilket har berövat både S och M deras tidigare ”naturliga” regeringsalternativ. 

S är nu hänvisade till regeringssamarbete med det lilla och aktivistiska Miljöpartiet vilket inte är vare sig särskilt sakpolitiskt eller kulturellt naturligt sett till samtidens dominerande frågor och problem. Januarisamarbetet med Centerpartiet och vänsterpartiberoendet är lättare att leva med för en pragmatisk socialdemokrati. M är å sin sida utlämnade till det lilla KD; vilket är ganska problemfritt och till det stora SD vilket till stora delar är sakpolitiskt okomplicerat men kulturellt plågsamt. Båda sidor slåss om det krisande gamla Folkpartiets röster. 

S kampanjar nu på temat att demokratin är hotad om M kan bilda regering genom bl a uppgörelser med SD: s riksdagsgrupp. Hitler dammas av och man drar sig inte ens för att använda Förintelsens minnesdag som avstamp för attacker mot M. Den bärande kampanjtanken är att väl kommen till makten så kommer SD att kasta av sig sin demokratiska förklädnad, kasta de nyttiga idioterna Kristersson och Busch i fängelsehålorna och kasta ut demokratin med badvattnet.

S-regeringar har själva utsatts för liknande kampanjer och vet att de kan fungera. Andrakammarvalet 1928 blev ett svidande nederlag för S. Valalliansen med det Sovjettrogna SKP under namnet ”Arbetarepartiet” kostade många mandat sedan framförallt högerns ungdomsförbund kampanjat på temat att en röst på ”Arbetarepartiet” var en röst på diktatur och förtryck. Till kampanjer på demokratitemat måste också räknas Thorbjörn Fälldins valrörelse 1976 – som ändade ett 44 år långt maktinnehav för S – där han mot fonden av S aktuella löntagarfondsplaner frammanade bilden av ett kommande Sverige bakom taggtråd.

Finns det då liknande demokratiladdningar i dag som går att jämföra med då; ett skakigt 1920-tal med ett Sovjetparti i allians med regeringen eller ett 1970-tal med ett ”evigt” regeringsparti vars styrande falanger ville ta över näringslivet?  Svaret är ja därför att samtiden är laddad med mycket demokrativitala problem att ta itu med. Svaret är också nej, därför att anklagelserna mot M saknar verklighetsanknytning. Försöket att göra 2022 till ett Hitlerval bör avbrytas innan S tar för mycket skada.

Läs mer om