Sveriges hela bruttonationalprodukt BNP var drygt 6, 200 miljarder kronor för år 2023. Den offentliga sektorn står för ungefär hälften av vår BNP. Vilket betyder att den direkt politikstyrda verksamheten rullar runt någonting i storleksordningen 3, 100 miljarder kronor. Ogripbara summor för de flesta av oss som med våra skatter är med och finansierar alltihop. Men ändå användbara siffror och summor inför den nu inledda politiska debatten om den svenska statsbudgeten. Kort- och sammanfattat kan man säga att intresset för alla de tusentals miljarder som redan finns i den offentliga sektorn konsekvent överflyglas av utspel och förslag om hur nya miljarder bäst ska användas.
Budgetdebatterna i kommunerna, regionerna och i staten handlar nämligen oftast och i allt väsentligt om diverse krav på nysatsningar. På DN Debatt (21 augusti) hävdade till exempel Sven-Olof Daunfeldt som är chefekonom på organisationen Svenskt Näringsliv att det i budgeten behövs "ett tydligare fokus på reformer som får fart på Sverige. (--) Inför höstbudgeten måste regeringen kraftigt höja reformutrymmet till 65 miljarder kronor."
Inget ont sagt om Svenskt Näringsliv eller om Sven-Olof Daunfeldt. Mängder av organisationer kommer att förgylla vår tillvaro med andra krav på vad "reformutrymmet" i budgeten bör användas till. Ointresset för bokslutsanalyser av verkansgraden i de tusentals miljarder som redan finns där för att "få fart på Sverige" förefaller att vara jämlikt fördelat mellan de flesta av Sveriges organiserade intressen. Vi diskuterar hellre vad 65 nya miljarder ska användas till än vad vi kritiskt granskar effekterna av alla de tusen miljarder som redan finns i verksamheterna.
Forskaren och den verklighetsnära och tidigare statstjänstemannen Hedi bel Habib har i flera artiklar i Folkbladet beskrivit hur "överbemanning utanför kärnverksamheten" äter upp alltmer av välfärdspengarna. Det är dags att lyssna på Hedi bel Habib och på andra kritiker. Kraven på finansminister Elisabeth Svantesson bör inte främst handla om satsningar på tiotals miljarder hit och dit utan på gedigna utvärderingar av hur de tusentals miljarder som redan finns på plats ser till att kärnverksamheterna i den offentliga sektorn ger bästa möjliga medborgar- och samhällsnytta.