I onsdagens (1/6) Dagens Nyheter publiceras ett längre reportage där Lina Lund dyker ner i den svenska inrikespolitikens traditionellt sett mest avgörande relation; den mellan socialdemokrater som regerar och moderater som oppositionsleder. Ett mycket kort försök att sammanfatta textens kärna är att det framförallt är socialdemokratins anpassningsförmåga som har grundlagt partiets spektakulära förmåga att så gott som alltid vara - nästan oavsett hur valen går och vilka samhällsproblem som dominerar samtiden - det statsministerbärande partiet.

Lina Lund tar ansats i Natofrågan; en klassisk hjärtefråga för Moderaterna. S har rutin- och ritualmässigt avfärdat M: s framstötar om medlemskap i Nato. Detta besked gällde ännu en bra bit in i mars månad i år. Men så kom "tvärvändningen"; för att travestera SVT: s Pontus Mattssons titel på sin dokumentär om S snabba omläggning av invandringspolitiken på senhösten 2015. Den 15 maj i år blev det klart att den svenska S-regeringen skulle lämna in en ansökan om medlemskap i Nato. Efter typ tvåhundra år av nej, nej, nej så blev det ett ja. "Det är med glädje vi tar emot beskedet att S har ställt sig på vår sida och är redo att säga ja till Nato, det är inte en dag för sent", kommenterade M-ledaren Ulf Kristersson. "Fast i historieböckerna kommer det att stå att det var en socialdemokratisk statsminister som begravde alliansfriheten", skriver Lina Lund. 

Mer att läsa: Widar Andersson om SCB: Nästan alla pilar går till Socialdemokraterna. Men S-väljarna hos SD tycks stanna kvar hos Åkesson. 

Statsvetarprofessor Tommy Möller intervjuas i Lina Lunds reportage: "S har i regeringsställning gått i bräschen för att acceptera förändringar som man tidigare inte kunnat tänka sig. En pragmatiskt betingad anpassning till en förändrad omvärld är historiskt sett socialdemokraternas signum", säger Möller. Så är det. Klok anpassning är ett kärnuppdrag för den som vill ha med styrpulten i politiken att göra. 

Alliansens, under Fredrik Reinfeldts ledning, främsta framgångsfaktor var en kombo av egen politik (skatter och bidrag) och en grundläggande anpassning till det i socialdemokrati marinerade samhället. M nådde 2010 sitt bästa valresultat sedan rösträttens införande. Sverigedemokraterna är det enda parti vid sidan av M och S som har den anpassningsstyrda tillväxtmotorn i sina gener. Därför styrs politikens dramaturgi numera också alltmer av relationerna mellan M och SD och mellan SD och S. Det är där det händer. Konkurrensen hårdnar.