I avsaknad av vattenkraft och tillräckligt med kärnkraft i södra Sverige är vindkraftsparker till havs sannolikt det mest effektiva fossilfria kraftslaget som finns tillgängligt för elproduktion. Vindkraften är självfallet inte problem- eller invändningsfri som storskalig kraftkälla. Dess inverkan på människors och djurs livsmiljö går det inte att bortse från. Samma sak gäller för kärnkraften och vattenkraften. För att inte tala om fossila bränslen som olja, kol och gas. Det finns kort sagt inga fria luncher. Allt har sitt pris som någon eller något får betala för på olika sätt. Det krävs därför alltid avvägningar mellan olika intressen och samhällsbehov.
Regeringens positiva besked om havsvindkraftsparkerna är ett resultat av en sådan avvägning där samhällsbehovet av stora mängder fossilfri elektricitet har överflyglat invändningarna. Regeringens yttrande är dock bara ett i mängden av andra yttranden. Det är långtifrån säkert att regeringens beslut kommer att stå sig hela vägen fram när saken ska tröskas igenom domstolar och överklaganden. När det gäller något så grundläggande som tillgänglig elektricitet i Sverige så befinner vi oss nämligen ljusår bort från vår grundlags inledande bestämmelse om att "regeringen styr riket". Vi har försatt oss i en position där invändningarna har blivit viktigare än samhällsbehoven. Det är en öronbedövande kontrast till 1970- och 80-talen då svensk industriell och politisk logistik "firade triumfer" som de båda professorerna Christian Berggren och Solmaz Filiz Karabag uttryckte saken i en artikel i Kvartal tidigare den här månaden. Triumfen bestod i fjorton kärnkraftsreaktorer som sattes i drift mellan åren 1972 och 1985. "Det skedde med en genomsnittlig byggtid på 5,2 år och utan några stora kostnadsöverdrag. Dessutom har driftsresultaten varit synnerligen positiva under årens gång."
Kärnkraften byggdes eftersom vattenkraftsutbyggnaden kommit till vägs ände. Sverige behövde mer el. Regeringen fattade beslut och ett konstruktivt samarbete mellan kärnkraftsprojekten och tillståndsgivande myndighet drogs igång: "Beställare, leverantör och myndighet hade samma mål – att bygga en ny, säker och effektiv elenergisektor och det lyckades man också med", konstaterar professorerna.
Vi behöver hitta tillbaka till den där konstruktiva hållningen där det byggs och samverkas för rikets bästa. Invändningar har givetvis sin plats i en demokrati. Men vi är rökta om den som inget vill får styra och ställa.