Konfliktlinjerna som fanns då (kärnkraftens risker) är mer eller mindre borta. Nya argument mot kärnkraft har dock tillkommit. Mer om det senare. Omröstningen tillkom för att hantera de politiska problem som uppkom efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979.
Det mejslades ut tre linjer - som folk hade att välja på i omröstningen. Alla tre linjer ville avveckla kärnkraften. Linje 1 (Moderaterna) och 2 (Socialdemokraterna och Folkpartiet/Liberalerna) hade närmast likalydande valsedlar. De fick tillsammans 60 procent av rösterna. Vilket innebar att kärnkraften skulle avvecklas med förnuft och i linje med tekniska förutsättningar. Likafullt tuffar och går det sex kärnkraftreaktorer i Sverige idag. Vilket faktiskt är samma antal reaktorer som var i drift då folkomröstningen genomfördes 1980. Vilket onekligen lägger ett visst spektakelskimmer över hur politiken har hanterat kärnkraften bakåt i tiden.
Frågan är om vi är bättre idag? Kärnkraften har nu blivit populär i folkdjupet igen. Fossilfri elektricitet vars produktion inte beror på vädret har blivit centralt för ett bättre klimat och ett utvecklat välstånd. Motståndarna till kärnkraft hänvisar idag inte så frekvent till riskerna med kärnkraft. Däremot viftas kärnkraften gärna bort med mantraliknande påståenden om att den är så dyr och tar så lång tid att bygga att den inte är relevant.
Christian Berggren, professor emeritus och Solmaz Filiz Karabag, tillförordnad professor, båda i industriell organisation, Linköpings universitet påminner emellertid i en artikel i Kvartal (4 maj) om Sveriges kärnkraftsutbyggnad 1972–1985 och de tidigare finska projekten Olkiluoto 1 och Olkiluoto 2: "Fjorton kärnkraftsreaktorer sattes då i drift, i snitt en per år! Det skedde med en genomsnittlig byggtid på 5,2 år och utan några stora kostnadsöverdrag. Dessutom har driftsresultaten varit synnerligen goda under de 50 år som gått sedan det första verket sattes i gång." Hur var denna framgång möjlig? En viktig faktor var, skriver Berggren och Karabag "det konstruktiva samarbetet mellan kärnkraftsprojekten och tillståndsgivande myndighet. Beställare, leverantör och myndighet hade samma mål – att bygga en ny, säker och effektiv elenergisektor och det lyckades man också med." Och svensk industriell logistik firade triumfer: "generatorer i Västerås, turbiner i Finspång, reaktortankar i Karlskrona, el- och kontrollsystemen i Västerås." Det vi klarade för femtio år sedan, borde vi väl klara av idag. Vilket också är precis vad vi behöver göra.