Idag skäms jag över den svenska gatan

Fruktansvärda bilder och videoklipp visar hur människor som bor i Sverige firar och jublar över terrorattackerna som har tagit flera hundra israelers liv

Malmö söndag kväll: Här firas terrorattacker och massakrer på judar i Israel. En bild av Sverige som får Folkbladets Widar Andersson att skämmas.

Malmö söndag kväll: Här firas terrorattacker och massakrer på judar i Israel. En bild av Sverige som får Folkbladets Widar Andersson att skämmas.

Foto: TT

Krönika2023-10-09 07:38
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det skjuts fyrverkerier, unga män dansar med palestinska flaggor och - vilket Doku Publicister sakligt och kyligt redogör för - i öppna och slutna grupper på sociala medier staplas judehat och aggressiv islamism av grövsta sort. Här finns folk av alla de slag; lärare, biståndsarbetare, försvarsutbildade och folk från skattefinansierade muslimska organisationer som delar sin glädje över massmorden på judar i Israel. 

Mer att läsa: Ett klassiskt stöd för den demokratiska staten Israel.

När jag ser bilderna från firandet i Malmö är det lätt att förstå att många judar redan har lämnat staden. De känner sig på goda grunder otrygga och osäkra. Vilket är lättbegripligt när man ser det öppna hatet paradera på Malmös gator. På nätet läser jag en ansedd judisk forskare och intellektuell person som undrar hur Sverige - om någonsin - ska kunna hantera de här problemen? Det är en rimlig fråga. 

Jag skäms över den bild av Sverige som kablas ut i världen efter terrorattacken mot Israel. Visst känner jag värme och delaktighet med regeringens och socialdemokraternas tveklösa uppslutning bakom Israel i denna svåra stund. Så är det absolut. Men det är gatan som oroar mig. Visst; det är inga massdemonstrationer. Det handlar väl i antal om ungefär lika många barn och vuxna som attackerade polis och räddningstjänst med stenar och brandbomber förra påsken. Men det är illa nog. Och vad finns bakom? Vad tänker och tycker den "tysta majoriteten"? Har Sverige nått längre in i leden där? Eller är det Gazaremsans våld och ondska som sätter normen för känslor och tankar i Malmös och andra liknande städers invandrarkvarter? 

Jag vet inte hur många väckarklockor vi behöver. Gängkriminaliteten och attackerna mot polis och räddningstjänst borde väl räcka kan man tycka. Men så tycks inte vara fallet. Bilderna från massmordsfirandet i svenska städer borde få de allra flesta att se vad omvärlden sett för länge sedan: Det är ett nytt Sverige. Som alltid blandas det onda med det goda. Och som alltid behöver vi bestämt sätta stopp för det onda om det goda ska ha en chans att kunna gro och frodas.