Enligt stiftelsens beslut var det "Partiets bakgrund i högerextremism och företrädarnas agerande i nuet" som motiverade denna praxis. Det beslutet har stått sig fram till nu. Stiftelsens vd Vidar Helgesen säger i en intervju med Ekot att "praxis har ändrats" och att ändringen kommer att bestå framöver. Riksdagens alla partiledare kommer således att få en inbjudan till Nobelbanketten. Jimmie Åkessons första kommentar till inbjudan var att han "tyvärr var upptagen den kvällen". Något annat var heller inte att vänta. Så hade jag också gjort. Blir man bjuden med armbågen så springer man inte benen av sig. Sannolikt ändrar Åkesson sin upptagenpraxis till festen 2024.
Stiftelsens vd Vidar Helgesen framstår som en mycket behaglig ledare. Han är diplomat och politiker i grunden vilket syns och hörs när han i intervjun med Ekot motiverade varför Nobelstiftelsen också ändra sin inbjudningspraxis vad gäller de ambassadörer som finns i Stockholm. Alla ambassadörer på plats i Stockholm bjuds vanligtvis in till prisceremonin i Konserthuset. Förra året beslutades dock att inte bjuda in ambassadörerna från Ryssland, Belarus och Iran. "Det var ett undantag då på grund av politiska utvecklingen", sa Vidar Helgesen till Ekot. Det undantaget hävs nu. Problemet för stiftelsen är inte årets beslut. Utan fjolårets beslut. Börjar man utesluta och stoppa så är det svårt att backa. Det lär bli en riktig soppa av det här.
Hur som helst är det friskt vågat av Nobelstiftelsen som enligt Helgesen har fattat sina nya beslut "efter en lång principiell diskussion." Det kan jag livligt tänka mig. Här finns två begripliga och hedervärda principer att argumentera för. Stiftelsens grundvärderingar bygger på öppenhet och globala forskarsamarbeten/kulturgärningar för mänsklighetens bästa. Vilket kan tas som intäkt för att inte bjuda in dem man ser alltför brutalt avviker från dessa värderingar. Eller så tar man avstamp i just dessa värderingar för att bjuda in alla. Jag är glad och hoppfull över att stiftelsen nu bytt fot.
Diplomater, forskare, konstnärer, civilsamhällesledare, ingenjörer, industriledare från alla delar av världen bör hitta vägar och anledningar att hålla dialogerna och handeln igång även då krig och annat elände hemsöker människorna. Isolationism och bojkotter kan behövas från och till. Men hoppet om fred och god utveckling gror framförallt i öppenhet, möten och nyfikenhet.