Problemen är av sådan art och på sådana nivåer som Sverige inte haft att tampas med på mycket länge; om ens någonsin. Så kan innehållet i statsvetarna Peter Esaiassons, Carina Gunnarsons och Bo Rothsteins debattartikel i DN (21/12) sammanfattas. De tre forskarnas inlägg på DN Debatt är till sin form framförallt en appell för mer och djupare forskning om kriminalitet/korruption i Sverige. De hänvisar till en rad rapporter och undersökningar från flera olika myndigheter om välfärdskriminalitet och"tystnadskulturer" i kommunala förvaltningar. Till statsvetarnas uppräkning kan även läggas Byggmarknadskommissionens rapporter om nivån på arbetslivskriminaliteten inom byggbranschen; en näringslivssektor där staten till stora delar har tappat gränsskyddet. Lennart Weiss, kommersiell direktör på fastighetsföretaget Veidekke avslöjade tidigare i höstas att Veidekke "har på egen hand genomfört ett 30-tal bolagsutredningar där vi på djupet jämfört uppgifter från olika källor. Hittills har vi inte påträffat något östeuropeiskt företag som gör rätt för sig." (Affärsvärlden 12/10 2021)

Statsvetarna påtalar att helhetsbilden av Sverige kan vara något annat än vad de olika delrapporterna visar. Deras förslag om mer och djupare forskning bygger därför på följande tanke: "En uppgift där forskare är bättre lämpade än andra är att ta ett samlat grepp på den svenska statsförvaltningens kvalitet och att sätta in förändringarna i ett teoretiskt och jämförande sammanhang." Vilket verkar klokt i mina ögon. Sverige behöver ta tag i sin samtid. 

Peter Esaiasson, Carina Gunnarson och Bo Rothstein anför också elegant och träffsäkert ytterligare ett forskningsområde i sammanhanget: "Möjligen ska till listan över migrationsrelaterade problem också fogas en försämrad matchning mellan förvaltningens antaganden om befolkningens lojalitet med statsmakterna (tillit ovanifrån) och befolkningens ambition att agera som förväntat." Detta problem har ju i nutid inte minst belysts genom Coviddödens etniska fördelning och i den ovaccinerade geografin. Historieprofessorn Lars Trägårdhs idoga arbete om tillitens betydelse för samhällsbygget i Sverige har bland annat visat att ett stort värde med tilliten är att vi slipper ett hårt och statligt reglerat kontrollsamhälle. Vi måste inte helt slå in på den hårda kontrollvägen. Kraftigt begränsad invandring och en sprillans effektiv folkbokföring är en betydligt mer tilltalande politik för Sverige.