Den svenska modellen känns alltmer marinerad i kriminalitet. Ovanpå gangsterkriminalitet och välfärdskriminalitet stiger nu också arbetslivskriminaliteten upp mot offentlighetens ljus. En förmiddag i slutet av förra veckan slog jag mig ner i ett konferensrum i Stockholm för att lyssna på Byggmarknadskommissionens seminarium om kriminalitetens och avtalsbrottens utbredning och metoder. Kommissionen är specifikt inriktad på byggindustrin. Kommissionens ordförande, den tidigare bostadsministern Stefan Attefall, poängterade dock att problemen nog är snarlika i flera andra branscher som har stora inflöden av företag och arbetare från andra länder. Inte för att arbetare och företag från andra länder skulle vara mer disponerade för kriminalitet och avtalsbrott. Utan för att just den omständigheten att flera länders lagar och regler är inblandade möjliggör och underlättar arbetslivskriminalitet av olika slag. Ett företag i till exempel Polen som har verksamheter i Sverige och som rekryterar sin arbetskraft i Ukraina eller Belarus har mängder med möjligheter att sänka sina kostnader genom att dribbla med löner, skatter, sociala avgifter och tjänstepensioner.
Byggmarknadskommissionen är finansierad av fackförbund, arbetsgivare, byggföretag och organisationer med koppling till branschen. Ledamöterna är ett stjärngäng. Utöver Stefan Attefall ingår den rakryggade och generaldirektörserfarna Ann-Marie Begler, Arbetsförmedlingens ordförande och tidigare IF Metall ordföranden Anders Ferbe, Susanna Ribrant som är arbetsrättschef på Peab och har lång erfarenhet av statlig förvaltning, Svante Hagman, tidigare chef inom NCC och nu bl a ordförande i ett par mindre byggbolag och det modigt självständiga Malmö kommunala bostadsbolags vd Marie Thelander Dellhag. I början av nästa år ska kommissionen lämna sina förslag på åtgärder. Det blir ett grannlaga uppdrag som kräver mod och uppriktighet. Enligt de granskningar och journalistiska gräv som redovisades på konferensen så är kriminaliteten så omfattande att även stora och vita företag riskerar att pressas att gena och att blunda för att kunna hänga med i konkurrensen. Många av den svenska modellens omfattande kontrollbrister möts och gnuggas mot varandra i byggbranschen. Exempelvis gynnas arbetslivskriminalitet ute på byggen och inte minst i den svällande ROT-sektorn av undermålig kontroll av vilka som befinner sig i landet. I den svenska modellen är det tänkt att parterna på arbetsmarknaden, kollektivavtal, sekretess och tillit ska styra. Modellen utmanas nu av kriminalitet på många fronter.