Tidigare i veckan träffade jag Emil Broberg (V) i Linköping. Vi sågs i Regionhuset på St Larsgatan 49 för att spela in ett avsnitt av Folkbladets podd Widar Möter. Emil är gruppledare för Vänsterpartiet i Region Östergötland och han är en intressant politiker och person. Efter valet 2018 var majoritetsläget högst oklart i regionen. Den 20 november 2018 samlades de 101 politikerna till fullmäktigemöte i Region Östergötland. Inte minst genom Emil Brobergs insatser så blev det ett dramatiskt möte. Jag var där.
Vid sextiden på kvällen den 20 november la jag ut en text på folkbladet.se med rubriken "Samlingsregering med åtta partier": "Fullmäktigedebattens elegant var Emil Broberg (V). Vältalig, välklädd, påläst, jämlik, rolig och balanserad argumenterade han för att skatten behöver höjas med 60 öre i regionen och för effektiviseringar i verksamheten. När voteringen om vilken finansplan som skulle antas närmade sig så tog det fart på allvar. Emil Broberg (V) satte sprutt på anrättningen genom att meddela att V i slutvoteringen skulle rösta på M: s och KD: s finansplan. Vilket skulle ha inneburit att den styrande koalitionen med Kaisa Karro i spetsen skulle ha förlorat."
Kaisa Karro och hennes fyrpartistyre - S, MP, L och C - klarade sig dock undan med blotta förskräckelsen. Emil Broberg hoppas på att kunna ingå i styrande koalition efter nästa regionval i Östergötland. Han har hittills aldrig under sina snart trettio år i kommun- och regionpolitiken haft något ledande uppdrag i majoritet. Opposition har varit hans lott. En erfarenhet som han delar med sitt parti i rikspolitiken. Sedan 1917 har Vänsterpartiet - i sina olika skepnader och partibeteckningar - varit stadigt parkerad i opposition. Det är nog rentav så tror jag och antyder Emil Broberg att oppositionstillvarons privilegium att utslunga renläriga teser i mustiga reservationer tidigare har haft större dragningskraft på Vänsterpartiet än regerandets mer pragmatiska kompromissande. Enligt Emil Broberg så är den tiden nu förbi. Vänsterpartiet vill regera, kan regera och vågar regera.
Jag hoppas att han har rätt. Den nyvalda partiledaren Nooshi Dadgostar har uttryckt sig - visserligen vagt och lite osammanhängande - i en liknande riktning som Emil Broberg. 20 februari i år fanns följande kommentar att läsa här på ledarsidan efter partiledarens medverkan i SVT: s "30 minuter": "
Jag kanske övertolkar och kanske vill höra mer än vad som faktiskt hördes i intervjun. Hur som helst. Här har vi för första gången i V: s historia en partiledare som aldrig har varit kommunist. Hon är en vänsterperson; vilket är något helt annat än en kommunist. När hon säger att hon vill ta ett kliv framåt, när hon säger att hon vill förhandla och när hon säger att hon vill leda ett "brett parti" så väljer jag att ta henne på orden. Kanske är Nooshi Dadgostar den partiledare som ska lyckas att föra in Vänsterpartiet i den riktiga politiken? Jonas Sjöstedt ville också in i den riktiga politiken. Men han misslyckades. Det han lyckades med var att göra partiet dubbelt så stort. Vilket betyder att V just nu har många sympatisörer som struntar i kommunism men som tycker att det vore bra med en vänster för vanligt folk som arbetar. Om Nooshi Dadgostar har vad som krävs av pondus, förankring, trogna vänner och stryktålighet så kan hon med dessa nya "Sifo-väljare" i ryggen kunna ta ett kliv in på den regeringsnära scenen. Det vore dumt av Stefan Löfven och Annie Lööf att vända henne ryggen." Och det vore urbota dumt av Vänsterpartiet att inte vårda sin stjärna Emil Broberg.