Svenskar är inte rasister – Vi vill ha välbekant ordning och reda

Han skriver: ""Så tokigt allting har blivit, inte för att det främmande kommit utan för att det välbekanta gett sig av; upplösts." Åberg sätter ord på något mycket viktigt och helt centralt för den som vill försöka förstå den svenska samtiden. 

Mycket av den officiella politiska retoriken från myndigheter och de stora statliga och privata mediehusen har under snart ett par decennier varit helt inriktad på att försvara förekomsten av det "främmande". Människor som klagade och muttrade över invandringens effekter avfärdades som främlingsfientliga, som rasister och som anhängare av ett växande parti med nazistiska rötter. Dessa anklagelser saknar i all väsentlig grund verklighetsanknytning. 

Läs mer om Lars Åbergs bok här

Det finns kort sagt väldigt få belägg för att en stor del av svenskarna plötsligt skulle ha blivit rasister. Tvärtom så talar väl all tillgänglig data - tillsammans med de flestas anekdotiska vardagsupplevelser - för att svenskar är mycket fördragsamma och tämligen ointresserade av främlingars härkomst och hudfärg. Som bland annat statsvetarprofessor Henrik Ekengren Oscarsson visat så är det egentligen bara två saker som svenskar tycker är viktigt. Den första punkten är språket. Den andra definierande egenskapen för svenskhet som har stöd i alla politiska läger är enligt Ekengren Oscarsson: ”att respektera politiska institutioner och lagar. Den insikten är urgammal och väldigt svensk. Redan i de första medeltida landskapslagarna skrev ”vi” ned att ”land skal mæþ laghum byggias”.(Forskning&Framsteg 2/6 2023)

Det utbredda missnöjet med invandringen och kriminaliteten är således inte riktad mot det "främmande" i sig utan mot att det "välbekanta gett sig av; upplösts", som Lars Åberg skriver i sin bok.

Den folkliga och mycket berättigade kritiken handlar således framförallt om stora brister i den svenska samhällsförvaltningen. Inte om främlingar. De svenska och välbekanta normerna upplöstes. Plötsligt var språket inte så viktigt. Folk kan bo här i decennier och strunta i SFI och kräva skattebetalda tolkar hur länge som helst. Plötsligt var politiska institutioner och lagar inte så viktigt. Hederskulturen och islamismen kunde breda ut sig. Den dödliga gängkriminaliteten ursäktades och dess artister prisades i den statliga radions galor. Visst finns det en och annan rasist i Sverige. Inget snack om den saken. Men svenska folket är inte rasister eller främlingsfientliga. Däremot vill vi ha en välbekant samhällsförvaltning som står upp för språket och lagarna. Här har Socialdemokraterna en stor möjlighet att komma tillbaks om man vill och vågar.