För fyra år sedan kom Lasse Wierups bok "Gangsterparadiset" ut i bokhandeln. Det var en omtumlande läsning: "Att Wierups bok har titeln ”Gangsterparadiset” är en kort och koncis beskrivning av läget: De unga gangstrarna och mördarna kan i stort sett göra som de vill utan att få några straff att tala om. De som åker dit döms och straffas i huvudsak av sina egna. Sedan 2013 har över 250 personer skjutits till döds och drygt 600 har skottskadats. De flesta av alla dessa mördade och skadade är och var kriminella." (Folkbladets ledarsida 7/10 2020)
Uppföljaren "Maffiapakten" (Bokförlaget Forum) släpps idag den 17 september. Med samma noggrannhet och detaljrikedom som i "Gangsterparadiset" ger Wierup oss ännu en ögonöppnande läsupplevelse. På många sätt är "Maffiapakten" värre och ruggigare än föregångaren. Om tyngdpunkten i "Gangsterparadiset" var just alla dessa unga män som mördade och mördades ute på gator och torg så är "Maffiapaktens" fokus alla de advokater, läkare, bidragsutbetalare, banker, kommuner, med flera som ser till att organisera brottsligheten bättre och mer hållbart än tidigare. När människor i samhällsbetrodda yrken och ställningar "säljer sig till gängen" så kommer den organiserade brottsligheten närmare samhällets vanliga kvarter. Wierup skriver: "Majoriteten av de kända möjliggörarna har drivits av ekonomiska motiv. Framför allt gäller det egenföretagare som advokater, privatläkare och fastighetsmäklare. Att samarbeta med kriminella kan helt enkelt ge nya affärer och ökad fakturering."
Frasen "systemhotande kriminalitet" blir alltmer hudnära i Lasse Wierups nya bok. Påtända barn som springer runt och skjuter och mördar och spränger är förstås förfärligt nog. Men i all denna förfärlighet kan man ändå upprätthålla en klockartro på en samlad och förnuftig vuxenvärld som kan sätta stopp för eländet vad det lider.
När det då visar sig att viktiga delar av den där vuxenvärlden korrumperar sig med de mördande och skjutande barnen så falnar lätt klockartron. I stället växer misstänksamheten. Det är ju uppenbart för de flesta att man bland annat ska avhålla sig från narkotika och stulna varor och svarta tjänster om man vill undvika att stödja den kriminella tillväxten i Sverige. Med sin nya bok visar Lasse Wierup att man även kan behöva se upp med "Mäklare, advokater, läkare och många andra, som i sin yrkesutövning förväntas ta ett samhällsansvar men som delar attityd med medlemmar i kriminella gäng: De nekar överlag till brottsmisstankarna. Den främsta förklaringen till det kollektiva förnekandet är sannolikt att det helt enkelt är rationellt ur ett straffmässigt perspektiv."
Lasse Wierup analyserar också en annan och till synes återuppstånden uppförsbacke för det svenska samhällets rehabilitering från gangsters och maffiapakter. Det tog ju lång tid innan de stora privata och statliga mediehusen och andra institutioner släppte sina SD-nojor och började våga tala om den misslyckade och planlösa invandringens betydelse för de kriminella gängens utveckling. Ursprunget är förstås inte så viktigt när det gäller enskilda individer. Men när stora grupper av invandrade människor från samma regioner ägnar sig åt kriminalitet så finns det lärdomar och läxor att inhämta för politik, förvaltning och näringsliv.
I sin nya bok skildrar Wierup hur oviljan att ta in verkligheterna sådana de är nu tycks börja om när det gäller de kriminella möjliggörarnas vuxenbrott; som till exempel korruption. Lasse Wierup skriver: "En hög andel av de kriminella aktörerna i Sverige har sina rötter i regioner som Mellanöstern och norra Afrika. Antikorruptionsorganet Institutet mot mutor, som nyligen konstaterat att rekordmånga svenskar åtalats för mutbrott, stannade vid att analysera individerna utifrån kön och ålder. Även Brottsförebyggande rådet, Brå undvek att beröra frågeställningen i sin stora studie om kriminella möjliggörare från mars 2024." Den tydliga överrepresentationen av gärningsmän från länder med hög korruption ansågs uppenbart inte vara relevant.
Vi har inte råd med de här låtsaslekarna längre. Det är som Wierup skriver inte en "särskilt djärv gissning att invandrade familjer tenderar ta med sig etablerade uppfattningar (om till exempel korruption) från sina hemländer."
Lasse Wierup visar på vägar framåt för Sverige. Tack för det. Nu är det dags för näringsliv, kommuner, föreningar och institut att visa att de förstår allvaret i vårt läge.