Alltfler barn är gärningsmän och även offer i den grova brottslighet som under 2022 ändade i minst 61 ihjälskjutna unga människor i Sverige. Till detta ska läggas ett mycket stort antal skjutningar med hundratals skadade och skrämda brottsoffer och en mängd sprängningar, våldtäkter, misshandelsfall, bedrägerier, narkotikabrott och övergrepp i rättssaker; för att nu bara nämna några av de grövsta brotten.
För en dryg vecka sedan kommenterade jag på ledarsidan ett reportage av DN: s reporter Ulrika By. Hon visade att polisen i Stockholm just då, den 6 januari, hade nästan 400 öppna förundersökningar om gängkriminella brott att handlägga. I knappt hälften av fallen satt misstänkta personer häktade. Jag citerar några meningar från Folkbladets ledarsida 7 januari: "Dessa poliser har att göra med en massa barn som mördar och spränger. "Många av förövarna är mellan 14 och 17 år", säger poliserna till DN. De här barnen är "orädda och saknar konsekvenstänk" och är svåra att "ha koll på" säger polisen. Dessutom är de i många fall fredade från rejäla och ingripande insatser från det allmännas sida. Polismakten behöver avlastning. Socialstaten Sverige behöver samla ihop sig och lyfta bort barnen från gatan och från destruktiva hemmiljöer.
Ledarsidans artikel fick stor spridning och betydande läsning. Justitieminister Gunnar Strömmer tog upp frågan om "socialstaten" då han talade vid Folk och Försvars konferens i Sälen den 10 januari. Strömmers hållning är, som jag tolkar honom, att "socialstaten" är något annat än den kommunala socialnämndspraxis som råder idag.
2020 gav Socialstyrelsen ut skriften "Barn och unga som begår brott - Handbok för socialtjänsten". Det råder ingen tvekan om att statens attityd är entydigt straffnegativ och särbehandlingsinriktad: "Exponering för det straffrättsliga systemet har visat sig orsaka skador på barn, vilket begränsar deras chanser att bli ansvarsfulla vuxna. Utgångspunkten (--) är att barn och unga som begått brott ska särbehandlas och i första hand bli föremål för insatser inom socialtjänsten. Med unga menas personer under 21 år."
Den attityden håller inte idag när många av de grövsta och mest dödligt kriminella personerna är betydligt yngre än 21 år. Sociala insatser är inget "mjukt" som är till för att balansera rättsstatens "hårdhet". Kampen för social jämlikhet och rättvisa för barnen kräver inte så sällan tuffa tag. Socialstaten behöver visa klorna.