Som jag tidigare resonerat om så har de klassiska normerna i svensk politik visat framfötterna under senare år. Möjligen, ja kanske till och med troligen kan vi nu se fram mot en något mindre nervös och otrygg politisk miljö här framöver. Riksdagens nykomlingspartier Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har fångats in av S (MP) och av M (KD och SD). Störst betydelse för det förhoppningsvis kommande lugnet har givetvis SD: s inträde som underlag för den nu snart installerade högerregeringen. Sverigedemokraternas större betydelse i sammanhanget berör på partiets storlek. 

Det märks nämligen lite extra när Sveriges näst största parti ställer sig utanför den nedärvda riksdagsordningen där S formerar sina styrkor på en sida och där de borgerliga - oftast i det moderata samlingspartiets skepnad - räknar in de sina på den andra sidan. Det tidigare treblockssystemet, där Sverigedemokraterna utgjorde det tredje blocket, har helt satt sin prägel på riksdagen sedan 2010. Socialdemokraterna och Moderaterna har med bistånd av övriga partier försökt att sjösätta avtal och överenskommelser av olika slag för att på den vägen dels försöka runda Sverigedemokraternas växande riksdagsgrupp och dels försöka blunda för den förvirring och missnöje som arrangemangen med låtsasmajoriteter åstadkommit. Ta januariavtalet som exempel. Där låtsades S, MP, C och L som om Vänsterpartiet inte fanns.

När Vänsterpartiet sedan visade att man fanns så blev det genom att fälla den dåvarande statsministern Stefan Löfven i en misstroendeomröstning i riksdagen. Nu har styrkorna formerats på ett mer jordnära sätt. Moderaterna och Sverigedemokraterna har enats om att spela för samma lag tillsammans med kristdemokrater och liberaler. På den andra sidan har Socialdemokraterna en mer lös flock av partier runt om kring sig. Eftersom Kristerssons sida har majoritet i riksdagen så finns det som sagt förutsättningar för en stunds lugn och reformro i politiken. Kanske blir det så. Men det finns många osäkerhetsfaktorer. Ska V någon gång kunna mogna till ett regeringsparti? Lyckas SD vara regeringsnära utan att förlora för mycket väljarstöd? Och störst av allt: Vartåt går Centerpartiet? Annie Lööfs efterträdare kommer att leda ett parti som kan se möjligheterna att växa genom att överta SD: s självständiga och kaxiga dans mellan S och M. Det kan bli politikens nya rysare på sikt.