För att ta sig tillbaka behöver man först ta sig in

Anders Ljungberg är chefanalytiker på Arbetsförmedlingen. I en intervju med DN (30/5) talar Ljungberg om den växande gruppen inskrivna på förmedlingen som varit arbetslösa mer än två år.

Många  av de långtidsarbetslösa är inte inne i Sverige. Samma sak med de flesta unga gangsters. Den som inte är inne kan inte ta sig tillbaka. Så hänger det ihop.

Många av de långtidsarbetslösa är inte inne i Sverige. Samma sak med de flesta unga gangsters. Den som inte är inne kan inte ta sig tillbaka. Så hänger det ihop.

Foto: TT

Krönika2022-05-31 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Det krävs en kedja av insatser för att gruppen med längre inskrivningstider ska ta sig tillbaka till arbetsmarknaden", säger Anders Ljungberg till DN. Jag undrar om "ta sig tillbaka" är ett relevant uttryck när man ska beskriva de långtidsarbetslösas relation till arbetsmarknaden? 

En mycket stor del av de långtidsarbetslösa utgörs av invandrare som kommit till Sverige från utomeuropeiska regioner där arbetsmarknaderna är helt annorlunda än vad de är här. Vilket gör att många har otroligt svårt att försörja sig på osubventionerade arbeten. Det handlar därför snarare om att "ta sig in" än om att ta "sig tillbaka" till arbetsmarknaden?  Min frågeställning har inget med att märka ord att göra. Däremot är det viktigt var hur vi definierar problemen. Att ta "sig tillbaka" är ett problem som kräver sitt. Att "ta sig in" är ett helt annat problem som kräver sitt. Och som har väldigt lite med arbetsförmedling att göra. Sverige har kort sagt hamnat fel här. 

För att räknas till arbetskraften bör man i vart fall ha en teoretisk chans att ta ett ledigt arbete; det vill säga ha några slags färdigheter som är gångbara på svensk arbetsmarknad. Saknar man dessa färdigheter bör allt fokus vara på att skaffa sig dessa färdigheter. Låtsasarbetslöshet är hemskt för alla inblandade. Och skadligt för hela vår samhällstanke. 

När det gäller de tragiska rekorden i dödsskjutningar i gangstermiljöer - där de döda (och gärningsmännen) just nu adderas i Örebro, Eskilstuna och Kalmar - anar jag samma feltänk som med de långtidsarbetslösa. Många av de som skjuts och skjuter är födda här i Sverige av invandrade föräldrar. En hel del av dem har växt upp i hem med kriminella pappor och mammor. Men de har ännu inte tagit sig in i Sverige. De har således inget Sverige att ta sig tillbaka till. Ändå är tyngdpunkten i politikens verktygslåda av straff, vård och åtgärder inriktade på att de ska kunna ta sig tillbaka. Korta straff, overksam vård, socialtjänst mot unga mördare, rabatter och eftergifter, allt motiveras med rehabiliteringens möjligheter. Låtsasinsatser mot tung kriminalitet är hemskt för alla inblandade. Och djupt skadligt för förtroendet till det allmänna.  All kraft behöver läggas på att invandrare tar sig in i Sverige. Först då finns något att ta sig tillbaka till om livet skulle gå snett.