Mot slutet av förra veckan hade jag förmånen att delta i ett av flera återkommande seminarier som arrangeras av Axel och Margaret Ax:son Johnssons stiftelse i Engelsberg; en vacker plats belägen mellan Virsbo och Fagersta. Temat för seminariet var "Om Sverige".
En av inledarna var ekonomen och författaren Carl Hamilton. I sitt anförande om Sverige tog han ansats i Gunnar Myrdals mastodontverk "ett amerikanskt dilemma" som publicerades 1944. Myrdal hade fått uppdraget att föreslå förändringar för att förbättra de svarta människornas situation. Myrdals bok är en stark vidräkning med diskrimineringen av de svarta. Boken argumenterade dessutom och framförallt starkt för att diskrimineringen och stod i konflikt mot de amerikanska idealen och självbilden av ett land där allt är möjligt och där friheten är ett portalvärde.
Ville de vita i USA verkligen leva med dessa motsägelsefulla värderingar; frågade sig Gunnar Myrdal? Å ena sidan mobilisera befolkningen och världen i övrigt i krig för frihetens herravälde. Å andra sidan blunda för de stora frihetsbrister som drabbade den svarta befolkningen i frihetens rike. Myrdals huvudlinje var att den amerikanska resolutionen om frihet, jämlikhet och individualism - som är och var mycket levande i många amerikaners liv - skulle få de vita att gå i bräschen för reformer som avskaffade den strukturella diskrimineringen av de svarta på arbetsmarknaden, i utbildningsväsendet och i domstolarna.
Carl Hamilton resonerade om möjligheten att angripa det "svenska dilemmat" på ett liknande sätt som vad Gunnar Myrdal gjorde för 76 år sedan. Sverige och svenskarna har ju ingen levande "trosbekännelse" á la USA. Men, tänker jag, många av oss som varit svenskar länge förenas istället av det som professor Lars Trägårdh fångat in med idealet "statsindividualism": En vilja att finansiera en stat som upprätthåller ordning och trygghet, som tar ansvar för sina medborgare på ett jämlikt sätt och som samtidigt låter folk vara i fred med sitt eget så länge de sköter sig.
I det nya sociala landskapets Sverige utestängs stora mängder av de nyanlända från arbete, utbildning och framtidsmöjligheter. De utestängs inte på något strukturellt sätt på grund av sin nyanländhet. De utestängs eftersom staten inte med full kraft ser till att de får färdigheter och kunskaper som duger för att komma in som vem som helst i det statsindividuella Sverige.
Ett sådant perspektiv på Sveriges problem är i mina ögon betydligt mer hoppfullt än ett evigt ältande om varifrån folk kommer. Nu är de här. Det här är Sverige. Svenska ideal gäller för alla i Sverige.