Widar Jag skulle tro att det i verkliga livet finns en ganska stor och bred svensk åsiktskorridor om vad det är att vara svensk. Historieprofessorn Lars Trägårdh har nog ringat in den svenska sakens kärna tämligen väl när han under årens lopp rotat och rivit i folksjälen. Tillsammans med Henrik Berggren har Lars Trägårdh rentav talat om den ”svenska ideologin”.

I en artikel i Expressen för några år sedan drog Trägårdh upp huvudlinjerna för denna ideologi:

”Den svenska ideologin är inte bara en fråga om värderingar utan om högst konkreta institutioner. Från individuell beskattning till allmän förskola, från vår familjelagstiftning till reglerna för studiebidrag, genomsyras lagar, institutioner och policys av dessa föreställningar om individens autonomi. För de människor som invandrar till Sverige är detta inte en fråga om något som är förhandlingsbart i termer av pluralism eller mångkultur. Utrymme för religiösa friskolor, för att inte tala om hemskolning, är till exempel synnerligen begränsat.

Men det gäller även lönearbetets roll i det svenska samhällskontraktet. Våra sociala försäkringssystem utgår i hög grad från att alla vuxna arbetar – väljer man en annan familje- och försörjningsmodell blir konsekvenserna digra för de som är hemmafruar eller hemmamän.”

Den svenska toleranta ideologin är således ”brutalt villkorad” enligt Berggren och Trägårdh. Sköt dig, Arbeta, Betala skatt och integrera dig i det svenska.

Mer att läsa: Sverige är farligare än Danmark.

Den svenska ideologin står därmed i bjärt kontrast till den mångkultursideologi som lanserades och underbyggdes i riksdagsbeslut på 1970–80-talen och som haft och har ett starkt grepp om det officiella Sverige sedan dess.

Det är väl här det står och skaver i Sverige idag. Å ena sidan en stat som ser det svenska som ett hinder för integrationen och å andra sidan en svensk ideologi som ser acceptansen för individförtryckande/individhämmande kulturer som ett hinder för integrationen.

Statliga myndigheter går gång på gång vilse i terrängen. För att bara nämna ett par exempel från närtiden: För något år sedan kraschade Migrationsverket in i väggen med broschyren ”Information till dig som är gift med ett barn.” Exempelvis beskrevs sexuella handlingar mot barn under 15 år som ”olämpliga” när det självklara ordvalet borde varit ”olagligt”. Vad ligger bakom sådant annat än något slags omedveten eller medveten ovilja att sätta sig på andra folks vanor genom att tydligt markera det svenska?

Och nu i dagarna är det Skolverket som har trasslat in sig – dessvärre i samverkan med fackliga organisationer med flera – i konstigheter när det gäller hedersvåldets och hederskulturer omnämnande i skolmaterial. En ovilja att ställa ”grupp mot grupp” har angetts som en anledning till Skolverkets tveksamhet att använda begreppen.

Den svenska ideologin såsom den beskrivs av Trägårdh och Berggren omfattar nog väldigt många av oss som bor och lever här. Folk får leva sina liv, älska vem de vill, tycka vad de vill, be vilka böner de vill och se på vilka tevekanaler de vill. De individuella livsvalen är dock aldrig ursäkter för att mäla sig ut från arbets- och skattekollektivet eller för att ställa sig vid sidan av lagar och institutioner.

Staten borde akta och vårda den svenska ideologin som den rara planta den är. Sverige är faktiskt svenskt.