Ny bok
Grismannen
Martin Perk
Bokförlaget Mormor (2022)
"Grismannen" är en fristående fortsättning på Martin Perks debutbok "Kroka" som kom ut 2021. Med denna andra bok om polismannen Viggo Sandberg i Arkösund börjar Perk på allvar etablera sig i genren platsdeckare. Mari Jungstedts och Viveca Stens stora framgångar som skrivande berättare om mord och poliser och relationer på Gotland och Sandhamn har tillsammans med många andra platsproffs i Sverige och i världen skapat en stor marknad för den här sortens spänningsromaner. Själv är jag fostrad in i genren av Maria Langs deckare från "Skoga" (ett lätt förklätt Nora) och av "Morden i Midsomer."
Martin Perks Arkösund är mer Midsomer än Skoga. Perks mord är spektakulära. Perks polis Viggo Sandberg bryter ny mark i genren. Han är vare sig onödigt bitter, blasé, butter, försupen eller frånskild. Han har problem - inget snack om den saken. Men hans problem - framförallt saknaden av den sedan tolv år försvunna tidigare kärestan Jennifer - är en bärande del av intrigen i böckerna. Vilket gör polisen Viggo Sandbergs liv och beteenden till en integrerad del av dramaturgin.
Flera personer från den första boken "Kroka" återkommer i "Grismannen". Inte minst profilerar sig obducenten Erland och den faderlöse tonåringen Milton än mer för fortsatt användning i kommande böcker. Vilket lovar gott inför fortsättningen.
"Grismannen" är i mina ögon en bättre bok än den första boken "Kroka". Och då vill jag ha sagt att jag gillade "Kroka." I "Grismannen" känns Viggo Sandberg mer på riktigt eftersom han utvecklas; han pendlar inte bara fram och tillbaka mellan raseriutbrotten. Han tar intryck och han uppträder mer balanserat ju längre boken fortgår. Brottslingen (Grismannen) blir mer begriplig och möjlig att känna empati för. Vilket är viktigt tycker jag. Mördare och andra brottslingar är också människor. Och ruggighetsfaktorn minskar ju inte direkt i en berättelse där mördaren faktiskt kan vara "the girl next door". Slutet på "Grismannen" är triggande; vi förstår att mördaren finns där någonstans (fast vi kanske trodde att han var död). Vi anar att den tredje och avslutande (?) delen kommer att bli nagelbitande. Ska det någonsin bli en familj av Viggo, Jennifer och barnet Tindra?
Martin Perk är en tusenkonstnär som man säger om folk som är skickliga på allt som de företar sig. Ingenjör, musiker, husbyggare, seglare, lärare, klättrare, vinterbadare, sällskapsmänniska och nu också författare i en och samma uppsättning av kött och blod. Perk har kort sagt en bredd som ger honom förmågan att skapa spets och djup i bokens miljöer och interiörer.
För tydlighet skull vill jag berätta jag har egna erfarenheter av Martin Perks tusenkonstnärsskap. Jag har träffat honom vid några tillfällen. Min chef på Folkbladet är gift med honom. Den som läser "Grismannen" kan själv avgöra om dessa personsamband har påverkat mitt omdöme om boken på något menligt sätt.
Martin Perk berättar i bilder. När jag läser "Grismannen" ser jag oavbrutet filmscener inne i huvudet. Bokens inledande kapitel där Arkösunds ICA-handlare med cyklopet över mun och näsa gör sin fasansfulla upptäckt i vattnet har kvaliteter av klassisk magnitud. Den orytmiskt guppande frigolitbiten som väcker den fågelskådande ICA-handlarens intresse, den varma andedräkten i gummislangen från skärets botten och handlarens fasansfulla skri när han inser att han ser vad han ser; här har vi rysarscener för en bra film.