Ny bok
Kroka
Martin Perk
Bokförlaget Mormor (2021)
Martin Perk visar i sin debutbok att han på allvar vill delta i konkurrensen om publikens gunst i den populära genren ”platsdeckare”. Den utdragna succén för tv-serien ”Morden i Midsomer” har sannolikt bidragit till att haussa marknaden för platsbundna detektivdramer med familjära polispersonligheter i huvudrollerna. Martin Perks polis heter Viggo Sandberg. Hans plats i deckartillvaron är Arkösunds skärgård några mil utanför Norrköping; staden som deckarförfattaren Emelie Schepp och hennes åklagare Jana Berzelius sedan många år med stor framgång gjort till sin plats. Jag har läst mängder av svenska och internationella platsdeckare under årens gång och jag låter mig utan problem dras med av intrigerna i välgjorda mixer av mysigt igenkännande, morbida personligheter och makaber mortalitet. Martin Perk visar som sagt att han har förutsättningar att ge sig in i leken bland de allra bästa i genren. Så bli inte förvånad om "Morden i Arkösund" snart dyker upp på en tv-skärm nära dig.
Martin Perk är en tusenkonstnär som man sade hemmavid om folk som var skickliga på allt som de företog sig; renässansmänniska med ett annat ord. Ingenjör, musiker, husbyggare, seglare, lärare, klättrare, vinterbadare, sällskapsmänniska och nu också författare i en och samma uppsättning av kött och blod. För genomskinlighetens skull vill jag klargöra att Malin Perk som är chef på Folkbladet där jag arbetar är gift med Martin Perk. Den som läser ”Kroka” får själva avgöra om dessa personsamband har påverkat min recension på något menligt sätt.
Viggo Sandberg har såväl likheter som signifikanta olikheter med andra vanligt förekommande polispersonligheter i platsdeckargenren. Han är således lätt missanpassad, på kant med polisledningen, olycklig, passionerat hemtraktskär och extremt självsvåldig. Det är likheterna. Olikheten utgörs framförallt av att Viggo Sandberg är rolig. Ibland är roligheten riskabelt nära gränsen för vad genren tål. Viggo Sandberg står till exempel pall för plankor i huvudet, krascher med snabba båtar, höga fall och förgiftningsförsök i en sådan mängd att James Bonds överlevnadsförmåga i prekära situationer framstår som juvenilt jungfrulig.
Martin Perk skriver just nu på nästa del i serien om Viggo Sandberg i Arkösund. Jag tror att Perk och Sandberg skulle vinna på att polishuvudpersonens fysiska påfrestningar blir något mindre spektakulära här framöver. Risken finns att supermansegenskaperna tar för mycket fokus såväl från mordgåtorna som från Viggo Sandbergs lokalpatriotiska livsfilosoferande.
Martin Perk kan verkligen skriva. Som läsare formligen dras man in i handlingen direkt från den första sidan. Författarens renässansmänniskopersonlighet ger honom verktyg till trovärdiga och fängslande miljösvep utan att nerven och drivet i texten tar skada. Som i de allra flesta böcker jag har läst så klarar sig heller inte Martin Perk utan lite halvsega transportsträckor i sin bok. Persongalleriet är omfattande vilket betyder att författaren tar på sig oket att presentera en lång rad människor och deras relationer. Detta ok drabbar också läsarna. En hel del lösa trådar hänger i luften när sista sidan av Kroka har vänts. Jag hoppas att Martin Perk tar tag i de där trådarna i de kommande böckerna om Viggo Sandbergs mordfyllda öden i Arkösund. Hur är det med Viggos ungdomskärlek Jennifer; lever hon eller är hon död? Och vem är egentligen Mira som stöter på Viggo? Jag väntar otåligt på nästa bok.