Ny bok
Lockfåglar
Martin Perk
Bokförlaget Mormor (2023)
"Lockfåglar" är en fristående fortsättning på "Kroka" som kom ut 2021 och "Grismannen" (2022). Och om jag har förstått saken rätt så är Martin Perk i full färd med att skriva en fjärde bok om Viggo Sandbergs fortsatta öden ute i skärgården. Det ser jag fram mot. Perk är en driven författare. (Han är också gift med Folkbladets chefredaktör Malin Perk. Ni får själva avgöra om det påverkat mitt omdöme på något osunt sätt.)
Perk berättar i bilder. Vilket är en stor tillgång i den brutalgenre där han delvis verkar. Viggo Sandberg och de skurkar och onda krafter som han tampas med, är väldigt bildmässiga i sina våldshandlingar. Det är därför lätt att bygga upp inre bilder av händelserna; fler sinnen blir inblandade i boksideskonsumtionen vilket gör att boken fastnar och berör på ett djupare sätt än annars. Jag är annars inte mycket för explicit våld i böcker och filmer. Det antydningsvisa ligger mig varmare om hjärtat. Men det är något med Martin Perks våldsscener i boken som gör att det inte känns för spekulativt eller för sensationssökande. Graderna av våld matchar liksom Viggo Sandbergs grader av bärsärkeri. Man mer än anar att han härbärgerar ett antal av de obehandlade diagnoser som får det brinna till i huvudet. Samtidigt är det mer än tydligt att Viggo Sandbergs våld riktas mot elaka och osnälla personer. Eller så handlar det om rent självförsvar på liv och död.
En bild som verkligen fastnat hos mig är det "familjebygge" som mer har antytts i de båda första böckerna men som nu i "Lockfåglar" skjuter mer fart. Det är ingen klassisk kärnfamilj vi talar om utan snarare en familj som till en början främst kommer till samman genom nöd och elände. En bärande tråd i de tre böckernas handling är hur Viggo Sandbergs liv slogs sönder och samman när hans stora kärlek Jennifer plötsligt försvann. Viggo Sandberg blev ensam kvar och i kampen för att skapa klarhet i vad som hänt gjorde Viggo sig mer eller mindre omöjlig i de allra flesta sammanhang.
I "Lockfåglar" stärks banden mellan Viggo Sandberg, den faderlöse bondsonen Milton, obducenten Erland och Tindra, Viggos och Jennifers tolvåriga dotter som mirakulöst nog har dykt upp igen. Jag ser de här fyra framför mig där de sitter i Viggos lilla hus i Arkösund och pratar allvar med varandra. Det märks att de tycker alltmer om varandra. De bygger upp en egen "liten värld i världen till skydd mot idioterna" som Annika Norlin och Mattias Alkberg sjunger i "Den sista".
Jag har läst så många böcker - oftast deckare i olika genrer - där avbrotten i de rent polisiära och/eller brottsliga förvecklingarna - blir till tämligen plågsamma transportsträckor av stolpig dialog och fyrkantiga monologer. Martin Perk skriver däremot dialog som en mästare. Orden tycks bara rinna ur honom. Tolvåriga Tindra låter lika trovärdig som den excentriske obducenten Erland och den lillgamle Milton. Inte minst visar Martin Perk upp sina gedigna färdigheter i skrivandets hantverk när han väver in Viggo Sandbergs gradvisa utveckling i dialogerna; utan att alltför tydligt skriva läsarna på näsan om vad det är som händer: ”Du vet hur jag är. Jag kan inte linda in mina tankar i fina ord som många andra. Du känner mig. Motorn snurrar på för fort och jag hinner aldrig stanna upp", säger Viggo när han ber Milton om förlåt för att han brusat upp.
Kommer Viggo att stanna upp? Blir Jennifer frisk? Kommer Balázs Franke tillbaka för att hämnas?